Alla som har katt vet att det finns ett alldeles speciellt förhållande mellan katter och Skator Ja de som har en skata också såklart. Om man nu kan “ha” varesig en katt eller en skata. Jag tror inte det. Man blir tolererad som inte helt värdelös, alltid som bäst det. En flickvän eller en pojkvän kan man kanske “ha” men inte en katt.
Men är man kattägare har man mer än en gång sett skatorna busa med katten. Katten sitter där i godan ro. Tre skator landar i annat ärende. Ser katten. Kan inte hålla sig. Grupperar sig runt den. Den modigaste hoppar fram och rycker katten i svansen och hoppar snabbt tillbaks igen innan katten hinner reagera. Katten gör utfall åt det hållet vilket får en annan skata att göra samma sak från ett annat håll och så vidare. Först tänker man mobbing men efter en stund så är inte det där roligt längre och katten går därifrån och skatorna fortsätter med det dom landade där för att göra i första hand. Man anar att det är ömsesidig lek Egentligen något under katters värdighet. Man ser de också ofta sittande nära varandra i andra sammanhang. Katter verkar inte se skator som bytesdjur helt enkelt. Polare där out in the wild verkar dom vara och på något sätt får jag för mig att de där omaka paret vet något som jag inte vet. Det oroar mig.
I Ovanåker fans det tydligen en tradition förr att lägga befruktade hönsägg i skatbon runt påsk. Någon modig klättrade upp till ett skatbo och någon mogen hämtade kycklingar senare. Ja i Ämnebo i alla fall. Lite grymt sådär.
Är ner till Ljusdal och fixar och ordnar lite grejer här på morgonen. Skönt att komma iväg och skönt att kom hem. Det tar inte lång stund. Ljusdal har aldrig lyckats fånga mitt hjärta som ort. Det finns något surmulet över stället. Men antagligen beror det bara på mig. Man skall inte tycka man skall hålla käften.
Så nu sitter jag här och söker inspirationen Med solen lysandes in genom alla fönster här på kontoret med full kraft är det inte helt lätt. Snö hotas det med nästa vecka. Man borde alltså hållas ute och njuta. Bara så förbaskat svårt att hitta en hållbar anledning till det. Man borde vara kyrkvaktmästare en sådan här dag. Gräva en grav. Vissla när man gör det. Få vara ute. Undra vem man gräver åt.
Mollstämd idag. Är alltid det egentligen. Men tydligare idag. Tycker det är lite skönt dock. Att vara lite synd om. När jag dyker in i jobbet på riktigt finns inget av det där kvar längre så klart. Eller man kan sätta på någon musik som drar upp en igen. Men ibland vill jag vara i det där. För att det är skönt att vara i moll. Idag är en sådan dag.
Men man kanske skall sätta på lite kaffe. Fast det är fel tid. Vara lite vild sådär. Sen komma igång med jobbandet. Borde vara långt inne i det där vid det här laget. Kanske kaffe kan hjälpa en in genom dörrarna. Annars bara gott. Ja så får det bli. En kaffe för sig själv i mollton i det stora gula huset på en kulle i Lo(o)s.