Categories
Betraktelser & Berättelse

Produktionsdags

frankfurt_pcb_board_b

Somnar någon gång efter ett och vaknar strax före sex. Mosig. Förkylning uppe på 9/10. Varje cell i min kropp skriker VILA.

V I L A

Och jag lyssnar inte.Jo jag lyssnar men kan inte hörsamma. Det går inte. Inte idag heller. Ledig i helgen. Kanske vila då. Hålla ut. “Heja mina celler, bara en gång till sen skall jag sköta mig, jag lovar.” Svårt att hålla. Men man kan försöka. Kortar väl livet med veckor, kanske månader. Utmätt tid hur som helst. Han/hon/det/gud gråter. Eller skrattar. Vad vet man.

Annars är allt bra.

Tror jag.

Molnigt idag hur som helst. Åtminstone det är på min sida idag. Lättare att sitta inne. Tillverkar kort idag. Kretskort. Ja det är vad jag skall göra.  Lödugnen skall köras igång och komponenter placeras på kort. Äntligen. Ja det måste jag säga. Verkligen äntligen. Testa också såklart. Lika viktigt det. Kanske viktigast. Programmeras upp och paketeras också. Sista skedet i en skapelseprocess. Hemskt och härligt på samma gång. Sötsurt. På riktigt liksom.

Att hitta en ny krets i min värld som löser ett problem man vill lösa är en stor sak. Hittar en igår. Det enda man kan önska är att man kunde clona sig. Men antagligen skulle världen bäva om det dök upp en till av  “jag”. Ja jag vet att man skriver “mig” där. Men man bestämmer själv vad man skriver. Därför skriver jag “jag”. Hursomhelst mer tid skulle vara en bra sak i mitt liv. Mer pengar också såklart. Det kostar att ta fram produkter. Precis som det kostar att förverkliga alla andra drömmar. Tid också. Men tror man på något så skall man aldrig ge sig. Det tror jag på. Bara att tro på något hjälper en att leva.

Gissa om jag bytt lysrör då? Nehej då. Skrev jag inte den här texten hade jag hunnit byta två gånger om. Men nu känner jag för att skriva det här och dessutom blinkar de så sött. Epileptiskt men sött. Blinkande lysrör brukar synas på säkringar. Om man har den gamla proppsorten som jag har här på kontoret. Har aldrig orkat byta ut dom heller. Men borde. Just där är jag i alla fall händig. Som Martin Timell.  Men får såklart inte göra sånt. Man skall vara godkänd. Gått säkerhetskurser. Ett liv med det där räknas inte. Säkerhetskurs räknas. Som körkort.

Men nu måste jag nog sätta igång om det skal bli något av den här dan. Saker gör sig nu inte själva. Kanske skulle man ta en Alvedon först. Eller skita i det. Låta levern vila en stund. Inte plåga organ där inne som hjälper till och är bra att ha. Som är en del av en och borde förtjäna  respekt. Ja jag skiter i det. Nu fram med stenciler, lödpasta och komponenter. Produktionsdags hos Grodan igen.

Lämna en kommentar

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.