Jodå kafferast. Före det har det manglats på. Byggt temperatursensorer. Bra med en lokal som det är högt i tak i. Lödröken stör sällan. Den ligger där uppe och svävar. Men lite letar sig säkert in genom näsan. Skapar sådana här unika personer som mig när den når hjärnan. Hrm… Vadå!?
Men kaffe nu alltså. Men fortsätta snart. Hämtat posten har jag nyss gjort. Kaffe kommer efter. Eller när man väntar på den. Bara en räkning idag. Men man är liksom aldrig säker för den skull nu för tiden. De flesta räkningar ramlar in elektroniskt. Bra tycker jag. Inte att det kommer räkningar såklart. Att de ramlar in i elådan. Då finns de nästan inte. Förstår inte varför just den här kommer på papper. Man får hoppas det inte kommer fler. Myndighetspost också. Ramlar in på nätterna.I natt med. Man är alltid orolig när man går till myndighetspost.se och tittar vad det är. Av gammal vana då såklart. Men det är alltid det vanliga. Inget att höja ens det egna ögonbrynet för.
Försöker ta lite bilder på mina grejer här efter hand. Men blir för jäkligt resultat såklart. Måste ta en session med min favoritfotograf snart. Om man törs åka så långt österut. Får samla mod och pengar till det.
Ute sjunger fåglarna. Ja allihop. En sidensvansflock drog förbi norrut i förrgår. Det var nytt. Har aldrig varit med om. Man ser dom på hösten när dom följer rönnbären. Äter sig söderut. Aldrig på våren. Inte här. Inte jag. Men väntar på bergfinkarna. Jätteflockarna. De som rensar rent. De brukar iof inte komma förrän i april men ett år som detta vet man ju inte. Allt verkar vara tidigare. Härligt tidigt. Att få lite vår. Tid att uppleva den och inte den explosion som annars sker här
VINTER – BOOOOOOM – SOMMAR
Just den tiden var den tid jag uppskattade mest i Sörmland, Uppsala och Stockholm. Veckor när det gick att röra sig ute i markerna. När växtligheten fortfarande vilade men när det inte fanns hindrande snö. Här upp kommer man såklart fortfarande inte ut på ännu ett tag. Om man inte vill pulsa i snö. När man sen kommer ut kommer björnarna ut också. Är griniga och har ungar. Finns överallt. Får en att spana i snåren lite extra. Låta. Prata högt för sig själv så man hörs. Men oj vad man längtar efter skogspromenader. Det och öppet hav.
Men det är väl dags att fortsätta. Det är ändå något visst med tillverkning. Ja monotont så in i helvete oftast men kul att förfina och få till bra. Sen gör man ju grejer som folk betalar för att få använda. Som började som en tanke där uppe i en lödröksskadad hjärna en gång. Jag kan i alla fall inte komma ifrån att jag roas oerhört av den här processen. Bland det bästa jag vet definitivt. Ja trotts allt strul som liksom hör till. Trotts brist på pengar. Ja trotts det mesta. Så ligger de ändå där i sina påsar de där grejerna till slut. Skickas i väg till platser som jag aldrig själv kommer att besöka. Sällan ligger de i Sverige såklart. Profet i sitt hemland blir man inte så enkelt. Men mig stör det inte Jag gör det jag gör.
De här finingarna skall få komponenter nu
Sex kort på varje panel som löds samtidigt
Stencil för lödpasta.