Man har det lyxigt. Äldste sonen lagar god lunch. Själv är det bara att gå upp och sätta sig och äta. Supergott, veganskt, starkt och nyttigt. Tack för det.
Annars stressar jag. Skall leverera grejer och så fungerar inte en bootloader. Frågan är varför och jag har ställt den frågan ett tag nu. Men jag hittar det såklart till slut. Det gör jag alltid men får alltså stressa lite på vägen dit. Gillar såklart inte det. Men man kommer ändå aldrig undan det.
Stormar utanför fönstret. Riktigt ordentligt. Tar i så huset skälver. Men det behövs såklart inte mycket för det i ett sådant här hus. Finns mycket yta att fånga vind på. Hör dessutom till våren. Drakflygarväder. Länge sedan man flög med drake nu. Ett gäng vänner. Några vinpavor och minst en champagneflaska. Korgar med potatissallad och lite (eller varför inte en massa) annat gott, en äng, flyga drake, lite halvdragen och glad sådär barfota springande i gräs där man får se upp för komockorna. Fast lite tidigt för det där också nu såklart. Och så kanske man skall vara i England. Det behövs i alla fall åkrar. Gärna ekar också. För stämningens skull och så att man kan ha ekollonkrig med varandra. Men går nog lika bra med björkar. Ja det tror jag. Om man har fler än en champagneflaska. Kottkrig kan man förresten också ha. Den som har de preferenserna kan ha buttkotte istället för buttplugg. Allt är tillåtet.
Annars är det till att må bra såklart. Nej jag har inte förtjänat det det allra minsta. Gör det i alla fall. Orättvist såklart. Man borde bli deppig av ren solidaritet. Eller vara det. Men jag gillar ju att vara i det där blå också så jag mår rätt gott där med. Det är bara så. Får be om ursäkt. Förlåt.
Den här solen och smältandet och blåsten, ja det är ju våren såklart. Fåglar som låter utanför fönstret. Gott helt enkelt. Men man borde såklart befinna sig där ute och inte sitta här inne. Men nu sitter man då här ändå såklart. Det är inget att göra åt det. Sitter här efter en helg i jobbandet. Som vanligt. Fast jag borde ha vilat. Nära gränsen för vad jag klarar av nu. Men Stockholm på fredag, Petter på onsdag, små hållplatser att pusta ut på. Måste ha det där för att orka springa nästa sträcka. Ja kanske en helg i studion också. Det läker och lappar ihop som få andra saker. Jodå jag är mästare och popstjärna där en stund. Medans låtarna växer fram. När det bara är jag. Skulle säkert vara skoj att se på film. Men bara där också. En annan i den andra världen. Den som är riktig. Jag längtar in i musiken. Själva skapandet. De ger tillräcklig kick för mig. Det som är jobbet. Filandet. Anda åker på turné efter det. Får belöning för allt det där slitet. Ja, har releasefester och grejer också. Solar sig i sina verk. Själv brukar jag ta en stor whisky och en kanelbulle i sällskap med mig själv. Sen kan jag börja på nästa album.
Kafferast nu alltså. En av dagens höjdpunkter. En kopp kaffe sen ut och hämta posten. Sen en till kopp. Det är dagen kaffe. Te morgon och kväll. Men klarar inte av större mängder kaffe längre. Blir snurrig och ofokuserad. Jag som drack flera kannor om dan förut. Nu bara två. Det är på gränsen det med. Men gott såklart. Kunde jag bara röka en cigarett om dan, ja då skulle jag nog röka. Isåfall ta den efter den där första koppen kaffe. Det går ju inte glömma hur gott den ciggen smakade. Himmelsk. Men det kan jag såklart inte. Skulle jag börja med det satt jag drä snart igen. Två paket om dan lätt. Det finns ett litet rum här på kontoret som jag hade som kontor som fortfarande är gult och gult och gult och fult av alla cigarretter jag rökt där inne. Man behöver bara beskåda det för att fatta att det där var galet. Det var bra att man slutade. Det bästa man gjort. Kanske.
Men hämta posten och inte sitta här är alltså det jag skall göra. Hej svejs.