Kafferast efter lunch. K är hemma == lyxigare lunch. Jag är en bortskämd jävel. Men tacksam. Letar fortfarande koncentration. Och håller på att installera fortfarande. Japp började igår innan halv sju. Sket sig ju inatt såklart. Fastnade. Fått lirka lite idag. Så snart så. Kanske.
Slänger lite datorskrot. Lite betyder fyra och en halv dator här. Tar med mig ett Hitatchi slutsteg. Fattar inte att folk kastar sådant. Mycket bättre än allt vad man kan åstadkomma i form av TV och dator högtalarsystem idag. Ja jag vet man får inte ta grejer med sig därifrån. Det gör jag i alla fall. Så det så. Alla borde bli glada för det. Allt det där är faran med att ha så förbannat mycket lokaler. En sak till gör liksom inte så mycket.
Tar en Alvedon. Syster vit. Kaffe, det och en påse Vicks Blå (ja jag vet!!!! 🙁 ) kanske kan få fart på mig. Eventuellt eller inte. Tar lite av barnens godis också. För säkerhets skull. Maxa sockernivåer. Hjälper tre sekunder sen är man nere i avgrunden. Dålig lösning. Att jogga iväg en sväng vore bättre. Drömmer om det. Att kunna göra det igen. Men först kasta av sig medelålderskilona. Sen kanske. Älskar mina knän. Fira med en mara i London kanske. För att jävlas med sig själv. Chockjävlas.
Beställer pellets. Utesluter en pall. Tror på våren. Man kanske får krypa till korset. Sånt händer. Men tror man inte på saker så händer de definitivt inte. Aldrig någonsin. Man måste tro. Ja på sig själv också. Det är inget att skämmas för. Ingen orkar annars. Om man i alla fall inte är sin egen bäste kompis. Åtminstone det. Fast det är en hård jävel. En som ofta säger sanningar man behöver höra.
Nej jag skall inte ut och fiska i påsk. Har varit iväg med T en gång. Det får räcka. Visst det är OK. Men man har bara ett liv. Jag har inte tid att lulla bort det på en is. Jobbar istället. Men inte hela helgen. Påskafton ledigt. Påskdagen också om jag pallar. Men sen så fungerar det nog inte längre. Efter två dagars slöande så börjar det krypa i mig. Måste göra något. Ja och har att göra. Massor. Livet räcker inte till och har aldrig gjort det.
Informationsfloden väller över en. När jag började i den här branschen kunde jag hålla koll på rubbet. Läsa det som var viktigt. Sen har intresseområdena fått smalna av betydligt. Det finns inte längre en chans att hinna med ens i ett lite vidare område. Stressande är vad det är. Förbannat stressande. Den vara väller över en och man är ständigt nära information meltdown. Man får filtrera. Läser jag två procent av inläggen på twitter så är det bra. Noll på google plus, fejjan har jag skippat, inget på linkedin, massor av mail, massor av mailinglistor, massor av siter, massor av datablad, några utvalda bloggar, allt i en ständig ström. Man vill skrika * * * STOPP * * * ibland. Koppla bort sig för evigt, inte vara med längre. Strömmen är i tilltagande dessutom. Vårflod. Informationsflod. VARNING!
Den förbannade installationen nu på 60%. Går framåt i alla fall. Men sakta. Jag dricker mer kaffe. Tar en till Vicks Blå. Svär.
K kommer nerspringande och säger att Koltrasten är här. KOLTRASTEN! Pavarotti är här. Eller om det nu är hans son. Japp, det är ingen tvekan om att det är vår alltså. Ljuvlig tid är här. Koltrastens tid är över oss. Den underbaraste av tider. Det kommer en sommar till oss i år också. Halelulia på det. Eller nått.
En underlig tid med våren är att det plötsligt dyker upp en massa vackra flickor överallt. Visa dagar är det alldeles fullt av dem. Var i helskotta har dom hållit hus hela vintern? Jag bara frågar. Någon borde forska i det där. Söka svar. Ge oss svar. Men kanske är det med dom som med Koltrasten (japp stort K). Dom drar söder ut när det blir mörkt och kallt och återvänder hit nu den här tiden. Landar på närmaste trottoar liksom. Fransmän, Spanjorer och den Afrikanska kontinentens män får ensamma njuta av att skåda deras underbara uppenbarelser under vintern. Eller också är det bara hormoner allt det där. Som får en att se helt plötsligt. Gör en kär och galen.
Ja det installeras fortfarande. Jag dricker mer kaffe. Men måste göra något vettigt nu. Inte bara sitta här och svamla som POT skulle ha uttryckt saken. Har man jobbat på TV vet man. Han alltså inte jag. Vi andra är nollor. Allihop. ycker han. Ja ja…