Måndag, liksom, fast det nu ju är Tisdag, tror jag. Man blir dygnsvill efter helger. Ja Tisdag med stort T. Därför att jag är sugen på att komma igång. Mycket sugen. Skitsugen.
Ute blåser det. Förlöpare till morgondagens storm som vi tydligen bara skall få känna en liten del av. Tio sekundmeter. Det är inget för en viking. Har en lös plåt på taket som jag hoppas blåser ner imorgon utan att ta med sig några andra plåtar. Det som sätts upp sist blåser ner först. Alltid så. Man kunde tydligen bättre förr. Hantverkarna. Kunde sätta fast saker så att det höll i decennier. Själv går jag inte upp på taket. Tolv meter. Nehej du. Ja om jag måste kan det fungera. Om jag sitter där en stund först. En stund som blir längre och längre för varje gång. Man vänjer sig med allt. Men helst inte. Jag vill inte vänja mig vid det där längre. Fast konstigt egentligen. Nu när man snart skall dö så borde man väl vara mindre rädd för sådant där än förut när man var ung och hade mycket liv kvar. Men tvärt om såklart. Man var modigare förr.
Försöker tina en macka till frukost. Ja det går sådär. Inte ens jag klarar av att äta upp den och det är när att brandlarmet löser ut. Man skall koncentrera sig också på så meningslösa saker som att tina bröd. Tydligen. Note to self hur som helst.
Petite är såklart med och jobbar. Man skall vara två på kontoret för stämningens skull. Kontorskatten. Inga möss här inne. Det kan jag lova.
Vindarna avtar där ute. De kommer från nordväst. Tror jag. Att västerut ligger åt det håll de ligger här i Lo(o)s har jag svårt att ta till mig. Norge, USA och allt det där åt det hållet. Ryssland år andra hållet. Skulle nog vilja ha Norge lite mer norrut. Men nu är det inte så. Skall jag österut så tar jag i alla fall en väg som för mig känns som den går västerut. Det är antagligen där problemet är. Den måste väl svänga någonstans. Göra en u-sväng liksom. Men den har man ju aldrig sett. Skumt. Kommer aldrig att bli klok på det där.
Nu skall jag jobba.