Categories
Betraktelser & Berättelse Swedish

Sover

201541013434475701066758_sbig

Jag somnar strax efter åtta. Fredagskväll. Missar filmen. När jag vaknar vid tio kan man lika gärna gå och lägga sig. Ja läsa. Sova kan man ju inte. Men till slut så. Ungefär samma sak Lördag. Vaknar, äter frukost, läser lite, somnar, vaknar, fikar, läser lite, somnar osv. Så kan man också fördriva en lördag. Kanske är jag värd den där vilan, kanske inte. Bara han/hon/det/gud vet.

Söndag och jag är däremot på plats på kontoret. Alltid något. Sol ute, sol inne, sol i sinne. Ja fast kanske når den där solen inte riktigt inne i sinnet.  Sitta inne och se solen ute är ingen riktig höjdare. Fast skit i samma. Jobba är kul…

Björktrastarna kom idag. Dessa tjattrande tanter. Ja för visst är det väl som ett gäng gnälliga kärringar. Det klagas högljutt när man kommer ut där i trädgården och stör deras maskletande. Men jag gillar dom. Ja och kärringar med. En gång skrev jag en krönika där jag nämnde kärringar här i byn. Fick inte skriva någon mer. Somliga blev mycket upprörda. Man fick inte skriva “kärring” på den tiden. Men skit i samma där också. Gubbe eller kärring. Sak samma för mig.

Högen med jobb har inte minskat. Växer.  Bankkonton växer däremot inte. Det ramlade i alla fall in en till beställning från det där stora företaget  i Amerika med fler civilingenjörer än vi har invånare här i kommunen. Det hjälper. Men det är svårt att sitta samtidigt på säljarstolen och uppfinnarjockestolen. Nästan omöjligt. Man får försöka med det omöjliga lik förbaskat. Det är väl antagligen därför också uppfinnare fått två skinkor.

Men klockan har precis passerat tolv här. Även en gammal ocool gubbe som jag kan behöva ett visst mått av skönhetssömn. Inte för att det hjälper. Ja om man nu ändå inte kan anse att lördagens storsovande räckte. Men tröttheten är hur som helst över mig igen. Lite pollentrött tror jag. Känns lite löjligt att behöva erkänna att man gått och blivit allergisk på gamla dar. En andra klassens människa sådär. Som om man inte var det innan!?  Men nog har jag väl varit trött förut och orkat gå framåt ändå. Har jag inte? Jo det har jag. Så jag försöker nog knalla på. Har inget annat val egentligen. Nej så är det nog.

Men så skall man orka gå upp för trapporna också. Ja helst gå ner i källaren före också och kolla in pannan, Hulken, pelletsbrännaren. Själva pelletsfyllandet är det inte så jättenoga med i dessa tider. Det forsar inte igenom de där rören längre pengarna. Rinner mer nu. Hopp. Snart har man råd att köpa en glass. Ja och mat. Slutet på eldningssäsongen är frihet. Ett tag. Tills det är dags igen.

Men nu är klockan kvart över tolv. “Ge dig gubbe” skriker kvarsittarna och deras sure magister här på kontoret. “Ja jag skall” svarar jag och håller såklart mitt ord. Godnatt världen!

Lämna en kommentar

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.