Det fanns en tid när jag ville bli popstjärna. Hade djävulen funnits och ställt sig framför mig i egen bockfotad person med ett kontrakt i handen, såld själ mot rockstjärneliv, så hade jag skrivit på. Ingen tvekan. Jag ville åka limousine och varenda brud i hela världen skulle vilja ha just mig. Ja och alla dom där som inte velat ha mig under alla år skulle ångra sig bittert. Resten var ointressant. Stålar och allt det där. Men ok, lägg till spela på stora scener också till det där då. Spela min gitarr, skriva låtar och sjunga ville jag nog också väldigt gärna. Leva på det där.
Men man blev såklart inte popstjärna. Inte ens nära. Jag sålde min Marshallstack och min gitarr och köpte en tv. Började plugga istället. Ja nu ville jag bli Nobelpristagare i fysik. Ja jävlar vad det skulle tas Nobelpris. Men man blev inte Nobelpristagare heller såklart. Prognoserna är dessutom ganska små för att blir det idag också. Fast man börjar få åldern inne. Man borde nämligen i så fall i alla fall ha forskat lite. Mitt kvarstående hopp på det där området står till min bäste studiekamrat under åren på fysiklinjen i Uppsala. Ja han blev i alla fall professor och forskare. Just det hjälper, eller borde i alla fall hjälpa, om man nu har de där ambitionerna.
Tittar man tillbaks på de där önskningarna idag som snart sextio så måste man ju flina lite för sig själv. Man var bra ynklig och liten. Ville bli älskad och sedd. Inte så konstigt som ung och osäker såklart. En terapeut skulle säkert hitta en icke närvarande far och allt det där också. Men det handlar egentligen bara om “se mig”, “älska mig”. Enkel självdiagnostik. Kostnad: noll kronor.
Men det som är mest underligt är att man nu i den här åldern är beredd att betala för att INTE bli något av det där. För vad hade hänt om man nu blivit den där rockstjärnan? Ja det hade gått käpprätt åt helvete.
1.) Jag har en solklar missbrukarpersonlighet. Dead by 27. Helt klart.
2.) Jag trivs bäst när jag är själv och när det är lugn och ro. Galen hade jag blivit alltså. Ja om jag nu inte dog under punkt 1.
3.) Jag gillar inte när folk kräver saker av mig, försöker äga mig. Galen igen alltså. Om inte punkt 1+2 tog kål på mig så hade alltså punkt tre gjort det.
Ja och sådär kan man fortsätta. Slutsats man har det bäst som man har det och man skall vara jävligt glad att man inte fick den där hiten eller gjorde den där revolutionerande upptäckten. Man har helt enkelt det ganska bra som man har det.
Och inte fan grämer jag mig så mycket över dom där flickorna som inte ville ha mig då när man var ung och trängtande tonåring heller. Ja nu när man liksom har facit och ser hur dom ser ut idag. INte är dom så mycket vackrare än vad jag är. Om de var trevliga hann man ju aldrig riktigt få koll på ändå när det begav sig. Man skall bo ihop några år innan man har en susning om det.
Sen det där med att bli älskad och bli sedd. Det går vi väl allihop och trängtar mer eller mindre efter. Men har man barn så har man varit sedd ut av bara helvete några år. Mer än man förtjänar. Ja det är en riktig egotripp att ha barn. Att de sedan sänker ner en på jorden igen när de kommer upp i tonåren är ju dessutom bara nyttigt. Annars hade man väl fått fullständig hybris och trott att man verkligen var något.
Nä. Om det nu funnots en skyddsängel som gått bredvid mig genom livet så har hen puttat mig ganska bra i rätt riktning. För egen del tror jag att till och med svåråren behövdes för att jag skulle bli den jag är idag. En ganska nöjd person ändå. Ja det som det mesta är relativt och beroende av dagsform.
Det är bara en enda revansch jag skulle vilja ha. När jag vann en deltävling i Venture Cup så pratade jag med en jävligt självgod chef på SEB som gjorde ner min ide och min person å det allra grövsta. Ja inte för att han kände mig det minsta såklart. Eller visste så mycket om min ide’. Men skit var det jag gjorde och skit var jag som person. Den personen skulle jag väldigt gärna vilja stoppa upp en framgång i fejjan på mer än något annat. Ja det skulle vara den härligaste av känslor. Det kan jag be om att få göra. Snälla han/hon/det/gud. Bara det. En skitmocka i trynet på den där SEB chefen. Bara det. För övrigt är jag ganska nöjd. Ja och ambitionslös. Ganska i alla fall. Så det så.