Först kommer beskedet att UL slutar att blogga. I alla fall tills sommaren kommer. Ja jag har gillat hans blogg. Kan inte hjälpa det. Tror det är fåglarna. Det är något med gubbar och fåglar.
En dålig start på dagen alltså.
Men sen tittar Järvsö-Janne in. Det är alltid roligt. Dels är han en trevlig prick, dels är han nog en av de snällaste människor som existerar. Han tvingar mig dessutom att i min tur tvinga min fru att fixa en vegetarisk smörgåstårta i helgen. Han kan frestas den där mannen. Frestar alltid med det godaste av det goda.
Ja jag har inte så ofta människor IRL på besök här på mitt kontor. Om man inte räknar K eller postens personal. För det mesta är det helt i sin ordning. Ja jag jobbar ju. Men ibland så suger det till också i min sociala sida. Då har jag suttit och pratat för länge med mina pelargoner. Nej dom svarar inte. Lite som han/hon/det/gud faktiskt.
Ja jag funderar på att sluta blogga jag också. Funderar ännu mer på att lägga av med fejjan. Ja man skulle väl kunna skippa Twitter och LinkedIn på samma gång. Det är inget för mig det där. Näpp. Ja bloggandet kanske. Men skulle väl lika gärna kunna skriva några ord i en fil på datorn.
Lyssnar på ett webinar vid pass fyra. Det första problemet med internationella event är tidszonerna. Jo det börjar klockan x Amerikansk östkusttid men vad blir det i Sverige. Ja nu när det är sommartid. Man får krångla lite. Fundera lite innan man hittar rätt tid. Sen webinariet. Ja kanske är det för att jag har blivit gammal MEN allt är så jävla barnsligt idag. Alltså det här var riktat mot tekniker men känslan vara att det var riktat mot en förskola. Lek, lek, lek. Gäsp. Jag höll ut den timme det varade men inte gav det något. Vad har det tagit åt alla. Snabbfixarnas tidevarv sprider sig inom alla områden. Jag vill inte vara med. Fast antagligen är det bara jag som inte hänger med i tiden såklart.
Mandomsprovet påminner poeten om. En bra film. När alla andra ville ha Dirty Harry så föredrog jag Mandomsprovet. Ja det gör jag än. Men fick mycket skit för det då såklart. Men skit har jag alltid tagit emot som om det vore fina utmärkelser. När jag får det vet jag att jag är på rätt spår.
Med ledigt imorgon. På dan. Österut. Sushi är bestämt. Skulle bli grymt besviken om det inte blev något. Månadens bunkringstur. Utan den skulle vi inte ha råd att bo kvar här. Ja det har vi ju inte ändå. Eller jo, men vill inte bo kvar. Tror jag!? Men det är inte gjort i brådrasket att bara dra. Det måste planeras och fixas. Man skall inte flytta till sämre heller. För vi har det bra här på kullen trotts allt. I vår värld. Det är fakta.
Seg dag. Jävligt seg dag. Varför vet man inte. Ibland flyter det bara på, ibland gör det inte det. Men fixar lite lösa buggar. Sådana som legat och skräpat ett tag. Lyckas ganska bra med det. Jag klappar mig alltså själv på axeln. Men säger inget. Det vore att skämma bort sig själv.
Venus strålar fortfarande. Gillar Venus. Är som en annan kompis som inte svarar. Men håller med i allt jag säger såklart. Ser vän ut såhär på avstånd men är full med giftig gas på nära håll. Perspektiv igen.
Förresten så syns inte Venus ikväll för att det är molnigt. Kallt ute trotts moln. Minus 0,8 på backen. Nollgradigt lite högre upp. Säkert någon grad lägre nere i byn alltså. Än finns det kyla kvar. Ingen ide att ropa hej. Pratade med en affärsbekant I Kina idag. Shenzhen. Som minst sex grader där under året. Men upp mot trettiosju på sommaren. Låter inte så skönt. Där föredrar jag nog vinterkylan trotts allt. Lättare att värma upp än att kyla. Att komma bort från kylan. Smita undan till brasor. Värmen liksom letar sig in på ett annat sätt. Bara vatten kan rädda en från den. Svalka. Men man blir så knottrig om man ligger i en vecka i sträck. Å andra sidan är vintern torr utav bara helvete. Mina torksprickor på fötterna är som Grand Canyon i djup och utbredning. Svider.
En av mina gamla elever är försvunnen i Gävle. Man undrar vad som hänt och hoppas på en happy ending. Men jag antar att ju fler dagar som går ju större är risken att det inte blir så. Tankarna går till hans föräldrar. Måste vara fruktansvärt.
Fast jag tänker ge fan i den sista halvtimmen av den här dan. Just nu verkar det ändå inte bli något varesig skrivet eller gjort som har något som helst värde. Det bästa man kan göra är alltså att gå och lägga sig. Föra dagen till handlingarna. Som en av de då det inte hände så mycket. En sådan där dag när man borde gjort något annat. Japp. Men vissa dagar är sådana. Precis som det här blogginlägget. Inget att ha. Värdelösa. Noll. Med det ger vi oss. Godnatt världen!