Jodå jag somnar innan halv nio ikväll också. Hela den här veckan har varit i koncentrationen, bubblan, eller zonen, som en kamrat kallar tillståndet. Kreativitetens dal. Där ljuset brinner i båda ändarna och gör det så snabbt att man skulle kunna tror att livet snurrar på i dubbel, tredubbel, eller fyrdubbel hastighet. Ingen kan finnas där för länge. Död eller galenskap väntar om man stannar där en sekund utöver den tid man fick sig tilldelad. Fredagen räddar mig. Eller också är jag redan i galenskapen. Vad vet den galne om det.
Men jag är vaken till Tysk kortserie börjar på TV. Jag har kontakt med tyskar varenda dag. I de fredstider (70 år efter freden) vi befinner oss i viskas det “don’t mention the war” där inne i huvudet. Ja de har andra relationer till kriget mina vänner än vad jag har. Det närmast ja kommer är en farsa i beredskap. En morsa och farsa som firar freden efter Kungsgatan. De har en farfar som stupade vid ryska fronten. En morfar som jobbade med judetransporter men aldrig berättade sin historia. Tänk så många oberättade historier det finns från det där kriget. Saker som aldrig kunde återberättas. Därför att ingen skulle förstå.
Ja den är bra serien Levererar!. Nya avsnitt på lördag och söndag. Jag kommer att vara bänkad. Krigets psykologi intresserar mig. Masspsykoserna. Det är så lätt att inbilla sig att man själv är en av de goda. Att det skulle ha varit så lätt att välja “rätt” sida om man varit med då. Men man är bra naiv om man tror det är så enkelt. Inget är så enkelt.
Före kriget var Sveriges relation till Tyskland ungefär som den vi har till USA idag. Tänker man sig det så blir det på något vis enklare att förstå att man kan välja “fel” sida. Ja göra det och hamna i något som man egentligen inte ville hamna i. Vem är god och vem är ond? Det är inte en så jävla enkel fråga att svara på.
Ute regnar och blåser det som om det var höst. Man får nypa sig i armen för att minnas att det är maj när man tittar ut. Nu i detta nu när klockan är en bit över tolv och jag är på väg att lägga mig och greppa min bok är det såklart bara lite skönt. Ett varmt täcke väntar. En bra bok också. En katt kryper kanske under täcket om en stund. Sinnet är lugnt. Imorgon kan man sova tills man vaknar. Men det har jag såklart gjort hela veckan. Men vaknat en timme före klockan ringer. Kreativitet ligger när mani. När flödet finns i en, kraften, flyter man bara med. Man vaknar och huvudet är igång, tankarna snurrar, det är bara att ta vid där an slutade igår. Då när man gjorde det för att klockan var för sen. För att om man stannade en stund till skulle man falla ihop. Jag gissar att detta är detsamma som en manodepressiv person går igenom. Det är bara dalarna och topparna som är mindre och periodiciteten snabbare. Jag lever på de här kreativa perioderna i mitt liv. Utan dem skulle jag inte orka leva. Livet skulle vara för uttråkande för en sådan som mig.
Men en fredag är slut sedan en stund sedan alltså. Jag skall gå upp. Ge mig. Jag skall vara ledig imorgon. Vara lite kontor. Göra annat. För att försöka hitta den där tråden igen på söndag när veckan börjar här i ett stort gult hus på en kulle i Lo(o)s.