Klockan är kvart över elva och jag sitter och jobbar och har snöat in på denna. “Tjejlyssna” heter det tydligen när man lyssnar sönder låtar. Det har jag alltid gjort. Är det en bra låt lyssnar jag tills den är en del av mig helt enkelt. Vad gör det mig till egentligen? Ingenting. Man lyssnar som man vill. Man lyssnar på vad man vill.
Tänker strax gå och lägga mig. Helt slut såklart just nu. Som det skall vara. Som vanligt. som det brukar vara den här tiden på dan här på kontoret. Jobbdag imorgon också. Bara som enkel fakta. Skulle kunna tänka mig tusen andra saker att göra jag också. Som alla andra. Men valen är få. I alla fall för mig. Tyvärr.
K färdas tillbaks till 1910 i rollspel borta i Fågelsjö med skolan. Alla utklädda och lever som om de var en dag då 1910. Bra tycker såklart också jag. Man skall ha en tydlig dåtid att stå med sina ben på. En grund att bygga på. MEN jag tycker att man skall börja titta framåt när väl den där grunden är på plats. Jag har inga förhoppningar om att en liknande dag kommer att ordnas där man blickar 105 år framåt i tiden. Ändå är de åt det hållet de flesta av oss är på väg. Tänker man efter är det jävligt få de som vandrar åt andra hållet. Tänk om man körde bil på det sättet?
Nej nu tänker jag avsluta min dag. Två böcker har ja gett upp. En tredje kom jag på att jag redan har läst så den är också lagd åt sidan. Den första postorder-Japanskor som skeppas till USA före andra världskriget. Jag har sett filmen. Ja, jag skulle ha läst den klart om jag inte gjort det. Nu fungerar den inte. Åker tillbaks i hyllan. Den andra boken en fransk bokhandlare som leker detektiv. Ja den har sina finesser. Definitivt. Men ofta fattar jag ingenting av den. Är nog inte intelligent nog för den ännu så den får också åka åt sidan. Alltså är den första uppgiften när jag kommer upp att hitta en ny bok att läsa. Helst en bra bok. Känns som jag behöver det nu. En som tar mig iväg på en ordentlig tur in i någon annans liv.
Så godnatt världen liksom. Utan svar såklart. Men ändå…