Torsdag morgon. Kontoret. Kristus flyger sin eviga tur till himlen denna dag. Jag som är mer jordnära stannar kvar på jorden. Fysiskt. I sinnet är jag där uppe i himlen också. Som vanligt. Jag känner inte av tyngdlag och andra begränsningar. Han/hon/det/gud vill inte ha mig på sin högra sida dock. Eller också har jag fel. Dom man älskar plågar man. Vilken idiotisk saying!
Ute blåser det som det plägar att göra detta blåsiga 2015. Men man skall antagligen vara nöjd och glad över det. Betyder att det är varmt någonstans. Dit dit luften rusar iväg för att också den som Kristus stiga upp till himlen och dess fröjder. För utsiktens skull kanske. 72% kväve, tjugotvå procent syre. Eller hur var det? Plockat ur huvudet. Minns inte riktigt.¨Går säkert att söka på Wikipedia men jag orkar inte nu.Ungefär så i alla fall.
De som känner mig vet att jag inte är så religiös av mig. I Edsbyn gjorde det en automatiskt till djävulsdyrkare. Ja Edsbyn, lilla Jerusalem. Nej jag längtar inte tillbaks dit. Resten av världen går bort från dialekterna. I Edsbyn, Alfta, Ljusdal talar de unga grövre än någonsin. Symptom på det instängda. Att man inte vill ta till sig utifrån. Att det man har är gott nog. Sorgligt. Ja man hör det i Lo(o)s också. Nittonåringar som pratar som om dom befann sig på artonhundratalet. Låter som om dom fastnat där i sinnet. Noop gillar inte men var och en pratar som var och en vill. Vad har jag med det att göra?
Jag anser mig alltså inte riktigt förtjäna det där lediga idag. Så jag jobbar. Kallt ute så där kan man ju ändå inte vara. Så kontoret får det bli. Här finns det att göra- Jag älskar det. “Han älskade det” kunde det stått på min gravsten om jag skulle haft någon. Men nu skall jag inte det. Dessutom hoppa jag att jag får leva ett tag till. Inte så länge så att jag blir “klar”. Det kan ingen förvänta sig och kräva men tills jag blir trött i alla fall. Tills lusten har lämnat mig. Ja låt mig leva tills dess. Sen kan det vara skitsamma. Då går det bra att skjutsa mig till närmaste ättestup, lämna mig där, och åka hem.
Tekoppen börjar ta slut. Inte jag. Nu skall jag jobba i mitt anletes svett. Eller låtsasjobba, eller “bara sitter hemma”, eller vad jag nu gör. Vad vet ocoola gubbar om sådant egentligen?