Ny dag

Jag får det där mailet vid pass tolv när jag precis skall gå och lägga mig. Det stora Amerikanska företaget med fler civilingenjörer än invånare i den här kommunen, ja alla invånare i kommunerna runt omkring lagda till det också, har bestämt sig för att göra en officiell demo med “mitt” protokoll/framework. Det kan väl inte bli mer positivt än så. Ja det är ju inga 200 miljoner dollar på kontot såklart. Men en bit på väg. Positivt. Jävligt positivt.

Men Svensk som jag är tar jag inte ut något i förskott. “Det blir nog inget till slut ändå”. Ja ni vet det där som viskar i bakhuvudet och som alltid finns där. Man har hurrat och firat så många gånger förut åt det som först låter lovande men sen bara blir pannkaka. Men idag är såklart en bra dag. Pepp för fortsatta ändlösa timmar till i min mission att förändra värden är det onekligen. Den som till slut ändå får en att sitta kvar och jobba när andra ropar “kom med och ha skoj”. Japp så är det. Det kan man ändå inte komma från. Ändå åker jag in i ett slags trötthetens blå tillstånd varje gång det händer sådana här grejer. Mer dämpad och nästan ledsen än jublande glad. Ja som varje examen och kalas. Det är något fel på mig!

K messar och säger att svalorna kommit. Det är ingen hejd på glädjeämnena denna dag alltså. Ja jag måste nästan springa ut och hälsa jag med. Sommar.

Löven kommer här uppe nu. Lyssnar man riktigt riktigt noga så hör man hur det mullrar där ute. Ja det är som en jordbävning men på ännu lägre frekvenser. Det är helt fantastiskt och otroligt att detta kan ske varje år. Denna enorma tillväxt som sker. Vilken kraft det finns i livet. Va! Man bara gapar om man tänker på det. Om en vecka är alla löv fullt utvecklade. Skirt gröna. Hem för miljarder andra. Fabriker som startas upp till full produktion. Livet liksom kittlar en till skratt när man ser allt det där. Det är underbart. Lycka. Evolutionens pärla.

Ser en vattenspegel genom fönstret igår kväll (se ovan). Måste ta en bild. Definitivt betyda det ju att vi kan skriva “sjönära” i försäljningsannonserna. Eller hur? Priset rasar i höjden. Att det bara är en damm får väl den eventuelle köparen upptäcka själv. Om vi nu skall flytta. Vi borde det. Men till något bättre. Man får ta det lite varligt därför. Bra till bättre är det som gäller. Livet här på kullen är det inget fel på. Definitivt inte.

Lillkatten (Petite) är med på kontoret och jobbar idag. Det går sådär med jobbdelen.  Men ger ändå mig ett slags lugn. Att en bunt varuprovspåsar kan vara så sköna som huvudkudde?

Nackdelen med att ha henne med i lokalerna är att spela musik högt får gå bort. Man får låta tystnaden omsluta sig. Ja och det bli jävlig tyst här på kullen. Det märks mer att man sitter själv. Så man får väl resonera lite med sig själv helt enkelt. Han/hon/det/gud är det ju ingen ide att försöka föra samtal med. Ganska tråkigt att prata med sig själv också i längden. Man blir ju sällan överraskad över kommentarerna. Även om det också händer då och då. Att man överraskar sig själv alltså. Oftast för att man är dummare än vad man trodde. Det hade varit skönt om det var åt andra hållet.

Men nu svamlar jag igen. PO har rätt om det men inte om Norrlands undergång. Jag har buggar att rätta. Men först ett glas vatten för att fira dagens triumfer. Jippie, klackarna i taket! ;-/