Inatt lyste det upp igen, blåljuset. Inte ett uns av vitt fanns i det ljus som lyste upp natten i vargtimmen. Ändå var det så klart och upplyst att man kunde se allt där ute, hur tydligt som helst. Det är snön såklart. Den vita värld som nu hjälper till att reflektera det solljus som strömmar in på studs på månen. Det vita ljuset som förvandlas till det blåa ljuset när exciterade elektroner faller till andra energinivåer. Fotoner. Studsande åt alla håll som biljardbollar på bordets gröna matta. Vågor på samma gång, Som havsvågor som reser sig och bryts när de når grundare vatten.
Fascinerar mig detta ljus och kunde jag måla så skulle jag använda resten av mitt liv till att fånga det. En kamera kan omöjligt göra det rättvisa. Det kan jag inte tro. Jag kan inte måla, men en duktig konstnär skulle nog kunna fånga nattens eget ljus. Oljuset. Magikens timmar i vinternatten. För den som vill och har tid finns det där att se. Inga bokningar behövs. Inga dyra biljetter. Lika för fattig som för rik.
Åtta grader kallt här uppe på kullen betyder tio grader nere i byn. Under snön minus fyra. Det är vinter och jag står där länge och bara förundras. Är glad att jag fortfarande är en sån som kan det.