Löddagen är över för den här gången. Vilnus fick bli det sista kortet. Ångorna från dagens övningar har letat sig ända in i hjärnbarken. Om det är bra eller dåligt visar sig väl på sikt. Jag får ont i framtänderna när jag löder mycket. Biter ihop hårt i koncentration. Oklart varför. Ont i nacken med såklart. Men lödning kompenserar för det som programmering gör med nacken. Måste väl vara bra, det hoppas jag i alla fall. Får skaffa bitskena så blir det där bra. Eller stoppa in någon gammal processor mellan tänderna med samma syfte. Något skall man ha gamla processorer till också.
Ute faller ett stilla regn. Klockan är en bit över tolv. Jag har kört i sexton timmar. En ganska vanlig dag. Men pigg fortfarande. Sitter kvar på kontoret en stund och låter högvarvig och lödröksdrogad hjärna sjunka ner lite i varv. Lättare att sova sen. Man har igen det. En bok tar mig ner den sista biten. Utan böckerna vet jag inte hur det skulle ha gått. Då hade jag inte överlevt svåråren.
Men jag skall inte störa andra nattvakna här längre med mitt svammel. Slösurfar en stund och vandrar upp för trapporna sen. Godnatt världen säger jag redan nu.