Ibland måste man bara gå och lägga sig tidigare. Lite för sakens skull. Ge upp släppa taget. Så får det bli idag. Skall strax ta trapporna upp till lägenheten och lämna kontoret åt sitt öde. Det är sällan jag ger mig så tidigt på kvällen. Slösar bort en timme som kunde användas bra och fint och väl. Men det är väl åldern. Snart sextio. Urgammal. Ja jävlar. Vem fan kunde tro att man skulle komma hit när man var finnig och runt femton.
Lundell bloggar igen. Det är en glädje. Har saknat hans inlägg mer än jag trodde och då var ändå “trodde-nivån” förbaskat hög. Men nu är lugnet återställt igen alltså. Man har något att se fram emot om dagarna nu. Är dit och kikar tre gånger i timmen om det finns ett nytt inlägg mellan att de faktiskt finns. Förväntningar är bättre än när de uppfylls. Men UL och jag är bröder. Pavarotti, the Killing och Dvorak är vårt arv. Ja Pavarotti är en koltrast då för den som undrar. Eller antibröder kanske. Möts vi blir det ingen materia kvar. Energi bara Poff. Så vi skiter i det. Lagom avstånd nu. Bornholm kan bli farligt i sommar. Men där finns tjocka murar. Ja och vita damen som spökar. Man borde kunna klara sig. Får säga buss på till vita damen om han kommer för nära. Ja om vi nu kommer dit K och jag. Vem vet det såhär långt före. Men det är planen, Alvaret skall vi gå vilse på också. Det måste man. Gå ut där strax innan kvällsdimman lägger sig. Ingen jävel hittar tillbaks sen. Ja det vet man ju. Och vad händer på Alvaret om nätterna. Nä just det. Ingen levande själ har återvänt och kunnat berätta. Det är liksom final count down eller nått fast utan raket.
UL’s bloggande fick mitt bloggsug att återkomma. Sorry. Nu var det faktiskt roligt att skriva igen. Just nu i alla fall. Första måndagen i juni anno 2015. Eller Svamla som Tidholm säger. Ja att jag gör alltså. Det tar jag som en komplimang. Han har ju ändå varit på TV. Fast det har jag också varit å andra sidan. Fast aldrig samtidigt. Det skulle aldrig gå.
Fast nu får det räcka. Dessa förbannade ord. Imorgon är det fullmåne. Det ni. Älvor och gamla gubbar dansar i fullmånens sken. Ja det är lätt att lura ut de gamla gubbarna såklart. Speciellt på sommaren. Tänk Rönnerdahl. Något gubbsjukt över det hela. Men det är som det är med det. Inget att göra något åt. Fullmånen drar i både hav och gamla gubbar. Så har det alltid varit. En och annan älg också för den delen. Ni skall se på fan att UL skriver om fullmånen snart också. Gubben. Snatteri. Japp. Tjohej. Godnatt.