“Skriv en timme” – nästan som Arne Tammers kvart

Det är midsommarafton i övermorgon. Jag fattar inte. Hur skall man kunna det. Jag har fortfarande elelementet på här på kontoret. Istället borde det vara öppna fönster som släpper in ljumma sommarvindar och fågelsång. Men icke. Jag sitter här och fryser. Men midsommar på gång alltså. Man fattar inte. Det går inte att ta in. Trotts ljuset. Jo ljuset säger midsommartid. Man kan inte komma ifrån det. När jag upptäcker att klockan är elva går det inte ihop med ljuset. Måste kolla klockan på datorn också. Bli överbevisad. Köpte jordgubbar och grädde idag. Inte för att jag förstod utanför att det stod på handlingslappen. Jordgubbstårta skall det i alla fall bli. Men det blir nog den enda eftergiften för sommarens storhelg detta år. Ingen grillning. Inget mer. En soffa, en bok, en film. Ja ungefär så. Och sova. Behöver det. Det behövs inte mer.

Skriv en timme om dan säger en författare. Två om du har den tiden. Blir en bok till slut och det vet jag ju. Jag tänker, tamefan om jag inte skall skriva mellan elva och tolv varje kväll. På boken. “The book”.  En timme innan midnatt. Finns tre hundra sidor. Skriver man trehundra till och kortar till hundrafemtio så… Det skiter sig såklart första kvällen. Man får betala för en dags koncentration med tröttheten. Men imorgon kanske. Eller också skiter man i det. Vem läser mer än rubriker nu för tiden. Ja man skulle såklart kunna skiva en bok som bara bestod av rubriker, Ha sådana där webbyggartexter däremellan rubrikerna i själva boken. De flesta skulle inte märka skillnaden. Definitivt de som kallar sig intelligentsian. De dömmer helst oläst. Så varför anstränga sig liksom.

Kommer mer reservdelar till bilen. Snart bytt allt. Hjälper inte det här heller så är det väl slut. Man når punkten där man måste fråga sig hur mycket man skall kosta på en bil. En 2002’a. Borde kunna rulla några år till. Ingen rost att tala om. Någon fläck. Man får hoppas på en lösning. Men kostar pengar som jag inte har egentligen. Som kunde använts till sommaren. Kunde använts till att se UL på Borgholm. Vi får väl helt enkelt stanna hemma. Gjort det förr. Jämnmod. Svär lite på han/hon/det/gud som inte har mer ansvar för det där än någon annan. Trött på gamla bilar. Men har aldrig haft annat. Dom skall skötas om. Mitt fel de flesta felen. Mitt och tidens. Vi delar nog lika.

Klockan börjar närma sig tolv och jag tänker ge mig för dan. Borde inte det. Borde jobba några timmar till. Eller skriva bok då. Men sova känns som grejen. Man kan ju inte ens hoppas på skönhetssömn heller nu vid nästan sextio. Det enda man kan hoppas på är att få vakna imorgon när klockan ringer. Att man inte befinner sig i det stora svarta. Eller alternativet, står till svars inför han/hon/det/gud. Men det är med sova som med att flyga. Man kan inte fundera så mycket. Måste släppa kontrollen. Så det är vad jag tänker göra nu. Vandra uppför trapporna. Läser bok som utspelar sig på Sri Lanka fortfarande. Halvbra. Eller rätt bra egentligen. Jag är orättvis. Det är jag som inte är i rätt mod för just den där boken just nu skulle jag tro. Men jag tar mig igenom. Jodå. Visst. Godnatt!