Soligt så att jag nästa tycker det är besvärligt. Ja jag har längtat efter det. Att få säga “helvete vad varmt det är, ge mig lite skugga”, men idag bara njutning. En stund på förmiddagen syns inte ett moln ens bortåt Hudiksvallshållet. Allt håller i sig och är bara fantastiskt fram tills nu vid tre på eftermiddagen när knotten vaknar till liv och jagar in oss. Men hängmattan sätts upp. Kaffet dricks ute. Livet är så bra som ett liv kan vara. Som topping på allt detta underbara fågelsång och också Pavarotti, koltrasten, stämmer in idag som om han var fullständigt galen. Ja jag vet ju kullen och sommaren drabbar oss alla på det där sättet. Också ocoola gubbar i stora gula hus på samma kulle känner av det där. Den sköna galenskapen.
Själv ägnar jag förmiddagen åt en motor på röd fransk bil med +31000 mil på fyra hjul. Jag är ingen bilreparatör och nu har jag bytt och bytt saker jag knappt visste fanns i några veckor och dagens mekande är ett sista försök. Ett sista byte, en sista ide’ sen verkstad eller bilbyte. Och jag startar den med missmod såklart. Jag må kunna reparera kretskort och plocka sönder dataprogram i smådelar, men bilar… rost och olja och saker som sitter fast… och på det bortskämd av att ha haft en far som var närmast ett geni på det mekaniska området. Men den startar och spinner som en katt efter dagens skruvande den där +31000 mils motorn. Nästan 8 varv runt jorden har den fört den här farkosten och de som åkt i den och den låter sig repareras av en fullständig nolla på området. Ja nollan är såklart själaglad. Sommaren är räddad. Kanske finns det nu utrymme för bara annat än bilreparationer denna sommar då ändå.
En älskad humle behöver en ny pinne. Ja “tanig” kallad av en gammal kamrat och han må ju såklart ha rätt. Jag har ju sett den lummige han har. I jämförelse blir det en sanning. Men älskad här. Kan man älska en humleplanta? Ja det är det där medsols klättrande upp mot himlen som tar tag i mig. Det som inte går att stoppa så länge det finns något att klättra på. Ja jag älskar det. Den har gett sig fan på att det är till himlen den skall och eftersom den nu har gjort det så gör den det också. Känner mig besläktad med den. Viljan. Visionen. De senaste två åren har pinnen varit för kort. Den har fått ge sig efter en tre meter. Blir liksom hängande besviket där uppe med flera meter outnyttjade i den där lilla smala ringlande växtkroppen som längtar uppåt. Så nu i år får den i alla fall klättra en meter till upp mot oändligt universum och drömmar som bara en humleplanta själv vet något om.
Tårtan är uppäten. Det är ingen konst. Jordgubbstårta är sommar. Lyx utan dess like. Jag en människa helt utan karaktär. Finns det kvar så äts det. En dålig egenskap. Men gott är det och just nu såhär i midsommartider kan man ju inte straffa ens sina dåliga sidor. Man kan njuta till och med av dem. Turligt nog är nu ändå detta inget som finns i kylskåpet eller på borden varje dag i det stora gula huset på en kulle på Hälsinglands tak. Jag har sällan dåligt samvete. Det finns så många andra som klarar den saken bättre än vad jag gör.
Suget efter att jobba finns där. Jo jag känner det när jag sitter en stund där på kontoret. Men två dagar är bestämt. Det SKALL varas ledig i två dagar. Så jag håller mig. Svarar på några mail som måste svaras på. Världen firar inte midsommar. Men sträcker mig inte längre än så. Imorgon en ny dag. Arbetsveckan börjar. I alla fall i mitt företag. Jag längtar dit men njuter nu.
“Sommar” börjar idag i P1. Nej lyssnar inte live. När det sänds så skruvar jag som bäst. Spar för senare lyssning. Så att man kan njuta fullt ut. På tisdag börjar allsång på skansen. Jo det måste vara så att sommaren verkligen är här nu. Man måste börja vänja sig vid att det är så. Inga strumpor på idag. Inga skor. Under sommaren går jag så. Det är först i september någonstans som de åker på igen. Jag hoppas att den tiden är här nu. Fil och en macka till lunch ute i trädgården dit jag går i mjukt skönt gräs. Jag kan lova att det bli bättre dataprogram och bättre elektronik av det där. Man skall må gott för att göra bra saker. Man måste förstå det. Ändå är det så få i näringslivet som förstår det. Därför att så många där är rädda små harar som inte törs tänka längre än till senat lästa managementbok. Den de ändå aldrig förstod. Att ha roligt, att ha det skönt, är inga motpoler mot att göra bra.
Men lite sömnig känner jag mig allt nu. En bok och en grön IKEA soffa med ocool gubbe på känns som en god ide’ just nu. Varför anstränga sig mer liksom.