Sommarprogrammen toppar från start

Måndag, ny vecka, vi har börjat gå mot mörkare tider. Men ännu ingen oro såklart. Läget är som vid jul fast det inverterade. Mycket vinter kvar då. Mycket sommar kvar nu. Med veckan likaledes. Mycket vecka kvar. Gillar det. För jag har mycket kvar att göra. Att det är måndag efter en midsommarhelg förändrar inte glädjen över måndagen nämnvärt här i huset. Dessutom började min arbetsvecka igår kväll.

Facebook suger musten ur mig igen. Vad är det med det där som får det att svida inom mig så mycket. Jag slaktar bort en tredjedel av mina “vänner”. Kanske hjälper det. Gör det inte det får jag väl stänga ner kontot igen. Bara för att överleva som den jag är. Borde såklart göra likaledes med Linkedin och Twitter. Jag har ingen användning av de där. Jo Twitter professionellt. Twitter kan få vara kvar. Fast själv orkar jag inte ta del av allt som forsar fram där. En störtflod av meningslösheter. HAR INTE TID att sortera ut det som är viktigt. Orkar inte läsa all denna strunt som jag alltså själv är en del av. Nej det gör inte saken bättre på något vis. Men slutar dela de här blogginläggen där det gör jag från och med idag.

Lyssnar på “Sommar” med Lena Olin och David Batra igår kväll när jag startar min vecka. Japp de här är programformen som är kungen/drottningen av alla programformer och de två första avsnitten är förbannat bra. Femtiosex program kvar om jag inte har räknat fel. Hur härligt är inte det. Batra pratar om mobbing. Nej jag har aldrig mobbat, nej jag har aldrig varit mobbad. Jag har däremot hindrat en kille som var ny i klassen från att bli mobbad en gång i sexan. Han fattade nog aldrig vad som höll på att hända ens. Jag var inte en av de populära eller en av idrottskillarna. Jag gick mycket själv. Men aldrig mobbad. Antagligen för dum för att ta åt mig där jag gick omkring i min egen drömvärld. För drömmare var jag då och drömmare är jag idag.  Batra pratar om den där rädslan om att inte vara en i gänget. Det är därför han deltar i den där mobbingen. Jag kände aldrig den. Aldrig. Musiken är en viktig del av ett sommarprogram. Finns inte just den osäkerheten också i hans musikval? Lite ängsligt sådär. Hellström, Thåström och några andra säkra kort. För att lyssna på det som de “andra i gänget” lyssnar på. Fast antagligen överanalyserar jag. Bra på det. Hursomhelst är det ett bra sommarprogram. Lyssna i arkivet om du har missat. Men missa för guds skull inte Lenas program heller. Hennes självklara och uttalade kärlek till sin partner Lasse kan man inte annat än bli avundsjuk på.

Regnet skall komma in från söder senare under dan. Lunch ute är nog uteslutet idag. Men strumporna är av. Nu förblir de av. Bara det är härlighet och ljuvlighet. Ett enklare liv, en enklare värld för ocoola gubbar i stort gult hus på en kulle i Lo(o)s. Jag skall vattna pelargonerna här på kontoret och sen så skall jag ge mig i kast med att förverkliga drömmar. Så enkelt det är. Så svårt det är. Så lång tid det tar. Så många uppförsbackar det är. Men så lite man ändå vill byta med vilken annan som helst. Lycklig där.

—-

Vill du läsa de här svamlet i fortsättningen så finns det här på bloggen. Jag orkar inte dela mer. Ja jag vet det är jobbigt att röra sig utanför de där små rummen. Det är så oändligt lätt att finnas kvar där och låta sig matas av flödet. Man behöver ju inte anstränga sig. Sparvarna flyger rakt in i munnen på en.  Men kanske, bara kanske blir man en bättre människa av att ge sig ut på upptäcktsfärd utanför den där världen ibland. Eller så är det inte så. Jag är inget orakel som har svar på dylika frågor. Bara en som kan ställa dem. So long.