En galen björktrastunge som använder dan till att försöka ta sig in genom ett av fönstren, enveten som få, möjligen elektronikintresserad, och ett avklarat bokslut är dagens händelser. Resten är ren kamp. Alltså bara “gående” dvs vanligt jobb utan varken toppar eller dalar, det som de flesta dagar ändå består av. Inleder dagen efter en ofrivillig sovmorgon. Vaknar strax efter åtta. Två katter har en dryg timme tidigare krupit nära och det blir för mycket. Jag somnar helt enkelt om. Men är allmänt trött just nu. Väderet kanske. Virus. Eller bara snart sextio. Ogillar det. Vill klara av. Bli av med. Innan solen kommer. Då kan man inte sova bort tiden.
Får en del CFP (Call For Papers) från olika arrangemang runt om i världen numera. Önskar att jag hade råd att åka på några av dom. Prata för det jag tror på. Men det har jag såklart inte. Men är ändå glad för inbjudan. Rätt vad det är så. Prata en dag och stanna tre. Då får man se världen och blir sugen på att jobba när man inte gör det. Fast varför inte stanna en vecka å andra sidan.
Bokslut sen då. Ja jag har världens bästa revisor. Det visste jag redan innan. Tänk att han fanns i Edsbyn. Men även om det är svarta siffror för andra året i rad så är inget speciellt lysande såklart. En bedrift ändå för någon som utvecklar egna produkter. Tycker jag då. Kan väl inte sägas vara helt opartisk såklart. Men ännu lever vi och det här året kommer det att hända saker. Japp “this is the year”.
Sen alla dessa tävlingar. Man borde delta i en del av dom. För att det ger press. Men skall man fylla i alla de där dokumenten så hinner man inget annat. Så jag skiter i dom. Det blir sällan något av de där som vinner de där tävlingarna ändå. Bättre att göra det man gör. Det som för en framåt. Kanske. Eller inte. Vem vet egentligen. Inte experterna. Inte de som inte vet. Men vem? Ingen?
Ja semester här också. De där två veckorna jag skrivit in i kalendern. Känns nästa lite hotfulla sådär nu när det närmar sig. Klarar jag verklige två veckor off? Regniga dagar också? Jag skall verkligen försöka. Kan behöva göra annat ett tag. För det finns mycket annat som behöver göras också. Kunde jobba heltid bara med det. Lätt.
Men buggletande måste också fortsätta. Helst nu. Skönt att ta sig till en terrass man kan stå tryggt på innan ledighet. “Semester”. Ett underligt ord. Något främmande. Ungefär som pension. Ännu underligare. Inget att längta efter. Ungefär som att vara död. Vill ju inte vara det. Men ledig då kanske. Man behöver ju inte dra i så in i helvete och kalla det semester.