För det mesta är det gott att leva. Det kan inte hjälpas. Jag ligger i hängmattan i tio minuter idag. Väntar på kaffe och glass. Det kvittras och det gnistrar sol genom den gamla damens bladverk och jag är lycklig där en stund. Det behövs så lite för att fånga den där lyckan. Så förbaskat lite för att livet skall vara gott. Ändå sliter de flesta av oss som djur för att det skall bli just det. Ja, fast vi egentligen bara behöver stanna upp som jag gör där i hängmattan för att fatta att det är där, just då, som det verkliga livet utspelar sig. Att det inte kan bli bättre än så och att det varken behövs arbete, svett och slit eller pengar för att få finnas i det där. Man bestämmer sig bara. Man slänger sig i hängmattan. Sätter sig på den där stenen och tittar ut över havet, kastar sig i den där insjöns vatten och flyter på rygg en stund och bara betraktar himlen. Hur enkelt som helst är det där. Om man vill. Jag vill. Ja och du får ju bestämma vad du vill såklart. Vi har våra val allesammans.