Det regnar. Tolv grader. Jobbväder. Nej jag gillar det inte. Men man får gilla läget. Köra på. Jobba. Inte lyssna på strilandet av regnet utanför fönstret. Men ont i huvudet också såklart. Får stålsätta mig lite mer mot det. För att orka gå på. En dag som denna. Ja på min resa. Den som somliga anser vara enkel. Dom skulle bara veta.
Informationsflödet kan få huvudet att värka det också. En gång lyckade man hålla sig skapligt ajour inom elektronik och programmering. Visste vad som var nytt och vad som hände och vilka de flesta av betydelse var. Sen fick man begränsa sig till programmering. Sen minska ner täckningsområdet ännu mer och ännu mer och ännu mer. Nu är informationsflödesfönstret väldigt litet och man har ändå svårt att hinna med att läsa och ta till sig allt. Det genereras sådana enorma mängder information där ute. Man sorterar och filtrerar och kastar och hoppas att man inte sorterar bort något som är viktigt. Ändå ägnas nog den största delen totalt sett av min tid till att hämta in ny information. Lära sig det nya. Förstå och ibland försöka förstå. Ja och just det har alltid varit den största glädjen i mitt liv. Den överträffar allt annat.
Hårdvara tar tid att utveckla. Det vet jag ju. Det kostar på. Tid är verkligen pengar. Inga tomma ord det där. Men jag vet att jag är på rätt spår. Ja jag VET det. För min mage säger det. Jag litar alltid på känslan i den där magen. Den har alltid rätt. Det är när jag börjar tänka som det blir fel. Magen har dock rätt. Japp. Och visst finns det en och annan i världen som tror som jag. Tror på det jag gör. Igår ett företag i Kanada som beställer grejer. Världen är liten. Jävligt liten numera. Jag borde börja sätta nålar i en karta. Gjorde det förr när jag gjorde Active X pluggar. Men det tog slut på nålar. Det finns många länder.
Läser om tre killar som skall frälsa världen med IoT. Nyutexade. MQTT, lite Javascript en sensor och en ARM processor. Unga. Beredda att jobba. Redo att ta över världen. Kontakt tas med inkubator. Plats bereds. Pengar ramlar in från seed investerare. Några miljoner. Tre månader senare är pengarna slut. Ny finansieringsrunda. Nya miljoner. Efter åtta månade ger man upp. Det var för svårt. Åtta månader! Ja och hur många sådana finns det? Tusentals. Tiotusentals. Jag blir avundsjuk. Men orkar inte ens söka längre. Ocool gubbe. Just där är det ingen fördel. Det får gå ändå. Måste gå ändå.
“Allt kommer till en när man är redo”
Jag lever på de där orden. Men antagligen är man redo först som död. Japp så jävligt kan det vara. Lite humor från han/hon/det/guds sida.
Men tekoppens sista kalla droppar bergamottte har hällts ner genom min strupe. Fyfan för kallt te förresten. Men varmt och ljummet är Earl Grey kungen av tesorter. En liten touch av Bergamott i helheten gör att man omöjligt kan sluta längta efter en kopp morgon och kväll. Men en tom kopp innebär slut på bloggande. Sådan är lagen. Nu arbeta. För det (nästan) bara jag tror på.