Japp ledig. Det var på håret. Jag orkade nästan inte hela vägen fram. Faktiskt. Men gjorde det. Skickat lite grejer idag. Betalt lite fakturor. Men haft ledigt. Gjort det som lediga gör och njutit av det. Tänker alltså fortsätta med det i två veckor. Bara det. Men inget märkvärdigt såklart. Aldrig något märkvärdigt. Lämnar det åt de märkvärdiga.
Känner att någon regnig dag kan nog studion vara skoj igen. Knäppa igång den där Marshallriggen som inte varit igång på ett år. Fungerar den ens? Varför har jag den kvar? Finns inga scener kvar för mig. Är jag ens ledsen för det längre?
En film om dan. Nyss avklarad. Trädgård. Avklarad idag. När det sista var gjort i måndags satte K och jag mig i bilen och bara åkte på måfå. Hamnade i Voxna. Edsbyn kändes för främmande. Så vi åkte tillbaks till Lo(o)s igen. Att följa vägar man inte känner och komma fram någonstans stärker och ger kraft tillbaks. Edsbyn har varit den enda lilla sköra rot jag haft kvar fast förankrad i marken. Finns den kvar? Nej jag tror inte det. Uppriven och avsliten. Under den sista delen av mitt liv driver jag omkring och tillhör ingenting och har aldrig tillhört något. Fast lurar mig själv såklart. En singularitet beblandad med människor, som olja och vatten, är jag född som. Där finns sorgen. I allt annat glädjen. Tack och lov för den.
Vi sätter en lönn framför huset idag. Niklas träd. Det var han som tyckte det skulle stå där. Så han får väl ta hand om det för framtiden. Det och eken. Den som skall minnas om att vi en gång fanns här på kullen.
Vi tapetserar också idag. Men gör klart imorgon. Semestertrötta. Orkar inte fortsätta in i kvällen. Men vad gör det. K har fem veckor ledigt. Jag har två. Eoner av tid.
Längtas jag efter jobbet? Nej inte ett skit. Inte än. Var sak har sin tid.