Jag har 173 mail i inkorgen. Inte ett enda av dom blir besvarat. Det kallas semester. Men jag noterar dom såklart. Är det viktigt nog, så viktigt att det inte överlever en veckas semester blir det svar såklart. Det kallas företagande. Alltid på men ändå delvis avkopplad. Eller kanske är det faktiskt precis tvärt om. Hur det än nu är, jag älskar det. Hittills har inga svar skickats. En värld som klarar sig utan mig. Japp det är överlevnadsbart. Jag kan klara mig utan världen också.
Film ikväll också såklart. Netflix och barnmorskor. Romantisk komedi som avslutning. En gång i tiden så identifierade man sig med de älskande, nu nära sextio så är det fadern, han om dör i cancer men försonas med sin dotter på slutet, ja alla kan den där historien, som man identifierar sig med. Det är OK det med. Man är den man är. Har inga problem med det. Behöver inte vara någon annan. Orkar inte ens försöka.
Skönt att vara ledig är det hur som helst. Axlarna åker nedåt. Jag börjar bli sugen på att skriva igen. Skratta. Vi renoverar K och jag. Skrattar där med. Mycket. Det går inte så fort. Men ändå gör det det. Man lever ett liv. Ett rum i taget och när man är klar med alla får man börja om. Få hinner så många varv. Bara de som har små hus eller inte kan luta sig tillbaks till eftertanke. Jag vet allt för väl att kreativiteten kräver tillbakalutande. Därför finns det mer än en omålad vägg här på huset. Hellre det än en död hjärna. Andra tycker tvärt om och jag har inget emot dem för det.
Mörkret har kastat sig över oss igen. När det ljusnar smyger det sig på oss. Det blir lite ljusare för varje kväll. Men efter midsommar händer något annat. Tjoff, rätt vad det är så har någon dragit ner en rullgardin och sen är det mörkt igen på kvällarna. Jag har funderat mycket på hur det där går till men inte funnit någon lösning på standardfrågan “varför?”.
Pavarotti är ersatts av Plácido Domingo här på kullen. En helt ny sångstil, en helt ny melodi, HELT FANTASTISKT! Koltrastsång “is the shit” skulle en tonåring sagt, så varför inte jag. Ja eftersom jag tycker det. Det är inte svårare än så. Där fins den stora glädjen. Vi delar den koltrasten och jag. Glädjen över god tid.
Men klockan är en bit efter tolv. Man kan lägga sig och läsa om man vill. Läsa så länge man orkar och sen sova tills man vaknar. Gott liv. Tacksam för att jag har det.