Småsve. Envetna. Massor. Svensk sommar. Hör till såklart men gillas inte. Men inget att göra något åt. Småsve eller jordbävningar. Man får välja fritt. En av dom måste man acceptera.
Min längtan efter obruten horisont tilltar. Skogen spär på det där. Tills det blir som en kokande kittel, en tryckkokare som nästan exploderar, den som bara havsvågor och obruten horisont kan stilla. Hudiksvall är närmast. Så det brukar bli dit vi åker. Nu med rätt bra Sushi tillgänglig är det dessutom ännu en anledning att åka dit. Dackes en annan och ett bageri på ICA Maxi i samma stad som bakar matbröd som verkligen inte går av för hackor. Man får söka det gula brödet. Sen längta tills man kommer hem och får äta av det. Fast man kan såklart lägga det i picknickkorgen också och ta det med ut till Hölick. Äta det där på en varmklippa när havet och med vindar från Finland, Ryssland, Estland, Lettland, Litauen i håret. Sällan smakar en macka med köttbullar (vegetariska (ja jag vet!)), ost, tomat, gurka och en klick hemlagad potatissallad så bra dom där. Det blir inte bättre. Borde sköljas ned med ett glas Rose’ såklart men det får bli den dag bilar blir självkörande. Ser fram emot det.
Livet är gott alltså. Yngste sonen gräver fram urberget här. Kraften. Eller kontakt med kraften. Hela huset står ju på det där och källaren är uthuggen ur det. 500 miljoner år gammal ligger den där stilla och trygg. Jorden sägs vara fyra och en halv miljard år gammal. Ung eller gammal handlar om perspektiv igen. Jag, nära sextio, känner mig i alla fall ung när jag sätter mig på den där hällen. Och visst kan vi kommunicera berget och jag. Nej vi kanske inte kan föra en diskussion. Jag är för otålig för det. Men det stillar mig. Det är inte så bråttom och det värmer min rygg om jag sträcker ut mig på det en solig sommardag. Dessutom är det samma urberg här som det jag sitter på ute i Hölick. Man behöver alltså bara sätta sig här för att känna de där vågorna som slår mot en halv miljard år gammalt berg. Ett hav som äter en nanometer av det i taget för varje våg som rullar in och ut igen.
Det nygamla rummet är klart. Dags för andra projekt. Allt rullar vidare. Är så enkelt. Jag bara följer med. Det är dessutom fredag idag. Men vi klämmer väl en till film som varje annan kväll den här veckan. Alla är inte bra. Det är stor chans att man rullar igång smörja. Men inte de heller gör så mycket. Jag sitter bara där. Har inte ens blocket med mig. Ingen tidning. Ingen bok. Inga utskrifter. De som känner mig vet att det inte hör till vanligheterna. Men just nu är det bara så att det där andra inte behövs. Jag låter mailen samlas i inboxen. Frågorna får bli obesvarade. Det får komma annan tid för dem senare.
Imorgon var min tanke studio då. Eftersom det skulle bli dåligt väder. Men nu ser det då ändå inte så farligt ut. Man kanske får ändra planen. Det får bli som det blir eftersom det är som det är.