Gatlyktorna slår på ikväll här utanför. Man kan bara tänka “H E L V E T E” där. Eller upprepa
Helvete
Helvete
Helvete
!!!
Var tog ljuset vägen. Till och med fågelsången håller ju på att avta nu och flytta iväg bort, bort, bort. Japp skit! Jag älskar det där ljuset. De fyller mig med liv och kärlek och hopp. Jag har liksom inte hunnit med det i år. Hur skall jag klara en till lång vinter utan det. Hoppet står såklart till “Augusti”. Man vill ha jävligt varmt då i alla fall trotts mörker. Sen “September”. Ingen höstkänning vill man känna där. Bara kvardröjande sommar som inte vill slita sig loss och ge sig. Det är det där man får hoppas på. Det där är det enda hoppet. Annars vettefan. Ja vettefan!!! Orkar man? Vintern? Starta Hulken? Börja fylla pellets? Klä på sig?
I Vinsenterna beställer Ulf Lundells romanfigur en biljett till Teneriffa i Januari. Hotell på huvudön en månad. Februari och Mars leta hotell på de andra öarna. Tänk om man kunde det. UL kan säkert. Gör kanske. Bara där är jag avundsjuk. Skulle kunna byta. Men byter inte. Borde göra likaledes. Borde. Men gör inte. Portugal, Algarve. Hård kust. Underbart. Dofter från Afrika. Eller Grekisk övärld. Mildare vindar. Dofter från ett annat Afrika. En dag dra också jag. Men måste väl alltid tillbaks för att lyssna på koltrasten. I April, eller vid närmare eftertanke i Maj. Vad vore livet utan koltrastsång och Svensk kall sommar att klaga över.
Men jag sitter nu här. Några dagar semester sen dags att jobba igen. Inboxen fylls långsammare nu. Men +500 mail att hantera när jag bestämmer mig för det. En första dag. Men innan dess lite Stockholm och lite Sörmland. Liten flykt. Ostinköp på Hornsgatan. Vandra på kullerstensgator. Komma ihåg, pränta in varför man bor där i skogen men faktiskt älskar den där förbannade staden. Den som också drar i en. Det är som det är. Man får jobba på och man får greja på så gott man kan. Finns inget annat att göra åt det.
Det är ändå ganska gott att leva. Är inte det bra då? Jo det är det. Så gnälla. Nejdå!