Solen har ännu inte hunnit värma världen utanför mitt fönster. Om solen nu orkar värma något alls den här tiden på året. Minus åtta där ute. Alltså under tio ner i byn. Den kalla luften rinner ner i dalgångarna som en flod av kalla trögflytande sammansatta atomer som vi människor bara anar. 78% kväve, 20% Syre, ädelgaser, väte, helium och koldioxid. En flod som omsluter oss och spolar bort det värmeälskande livet där ner i dalgången. Tar säkert ett språng där utför mördarbacken som den värsta ystra fors. Frigör sig från Brattberg. Vår kulle i världen.
En halv måne på himlen gör att inte ens hundarna, jakthundarna för älgjakterna, skäller denna morgon. Den lilla björken vid garaget är silverdraperad. Miljoner iskristaller har under natten fäst på den och ger nu liksom ett silverljus ifrån sig. Som om det silvriga kom från dess inre.
Ser jag mig om så är hela världen draperad i dessa iskristaller. Biljarder iskristaller. Gnistrande, levande när jag vrider huvudet för att ta in dom. Den gamla skolan likaså. Vår skola nu. Det gula är uppblandat med vita förgängliga ädelstenar vars kristaller bara kan ses just nu vid denna tid. Nu när solen kommer upp över horisonten men ännu inte värmer väggen. Allt detta synligt för den som vill och orkar ägna en extra minut, mer tar det inte, för att ta in det. Förundras över det lilla.
Högt, högt där uppe ett flygplan. Dit solen sedan länge når med full kraft. Kondensröken försvinner bara en bit efter planet. Vet inte vad det betyder. Kallt får jag för mig. Ser bara människorna där uppe inne i flygplanet för min inre syn. På väg någonstans. Kaffe på en bricka framför sig. Omedvetna om att de betraktas av en o-cool gubbe från Los på väg att hämta sin tidning. Lika bra är det. Somliga av oss existerar utan att bli betraktade.
Ingen rök från vår skorsten. Som det skall vara. Effektiv förbränning. Inne är det pelletsvarmt. Den varma tekoppen väntar. Jag tänder mitt ljus. Slår upp Svenska Dagbladet och och läser om alla dom stora i världen. Dom som till synes betyder något. Ser på mitt ljus och tar en klunk av min Earl Grey. Ganska nöjd ändå fast jag bara är en o-cool obetydlig gubbe i Los.