Fredag på kullen med det stora gula huset. Men med semester är ju just det ingen skillnad mot om det var måndag. Inget att yvas för liksom. Man gör det man gör. I alla fall jag. Ju.
Men min sista semesterdag är det ändå. Nästan. Går bort lite tid nästa vecka för semester också. Stordelen faktiskt. Så kanske kan man kalla hela den veckan också för semester. Fast uppstartssträcka då kanske. Väg mot jobbtider. Påfart. Få förundrat det också. Att få mjukstarta. Men hur det nu än nu är så är det i jobbet jag vill vara. Det är där jag trivs bäst. Jobbandes. Antagligen något fel på mig. Andra har förstått det långt tidigare än vad jag gjort. Men snäll är jag i alla fall. Tror jag. Om det nu hjälper.
Inboxen växer fortfarande. Låter den växa till nästa vecka. Det kan den gott göra. Tar några dagar bara att gå igenom den.
Men turné alltså nästa vecka. Längesedan. Man måste fylla på på det kontot också. Rätt vad det är så är det dags. “Rätt vad det är” är alltså nästa vecka denna gång. Sådetså. Således.
Regnar det i helgen så dyker jag in i studion igen. Så är det och så får det bli. Suget finns där. Ingen tvekan där. Jag behöver det där, den där tiden, egentiden, men så jävla roligt är det ju inte att häcka där om det är fint väder ute. Nu säger man regn. Valet blir alltså enkelt. Eller är valet är lätt. Studio. Håller på att krångla ner allt där inne till en hanterbar nivå. För mycket rattar. För mycket teknik. Måste minimeras. Jag vill göra musik. Enkelt. Inte ratta. Inte mäta. Inte nörda ner mig i tekniska finesser. NEJ! Det sysslar jag med hela tiden ändå. Studion måste vara en frizon från det där. Det skall vara kul. Så jag har roligt. Mitt enda mål. R-O-L-I-G-T. Behöver det vara svårare än så? Måste man önska sig “den stora hiten” eller “den stora berömmelsen”. Eller kan man växa ifrån det där? Komma till en punkt där man inte längre vill just det. Tycker att det skulle hindra gott liv istället för att främja.
LOS == SOL just nu. Man glädjer sig. Med lite tur skulle man kanske kunna hinna klippa gräsmattan imorgon innan man börjar leka med toner och ord. Den skulle behöva det. Jag skulle behöva det. Man får hoppas. Det är det enda man kan göra. Söndag ser hur som helst sämre ut. Sen kan det kvitta.
Axlarna har fortfarande en tendens att åka upp till öronen. Två veckors ledigt har inte fått ner dom. Behöver alltså se om mitt hus där också. När allt kommer igång på riktigt stannar de där uppe. Det finns för mycket att göra för att de skall slappna av då. Dumt är det. Jättedumt. Men man får vila däremellan. Dra ner. Släppa. När man kan. Brukar vara bra på det. Tydligen inte nu. Som det känns i axlar. Bättring Hedman.
Men nu fredagskväll. Nyheter, en film och lite serie. Så är det. Enkelt liv. Japp.