Människorna som packar ihop efter semester och flyttar ifrån sina stugor och ger sig av hem till stan igen vill man inte höra talas om. Dom ger en höstkänningar. Rysningar och kyla vandrandes ner över ryggraden. Men en sommarmånad är den väl augusti också. En riktig sommarmånad plus en halv kvar av sommaren om man har viljan. September kan vara både varm och fin. Men ljuset är borta. Oåterkalleligt borta. Ett helt år bort. Och jag, ja jag längtar redan efter det där ljuset. Ljuset som lockar fram fågelsången och kärleken, ja och viljan att leva.
Dessvärre, fåglarna har tystnat också. Ungarna leker visserligen i vild glädje men sången den saknas mig. Jag har inte haft en enda morgon med öppet fönster den här sommaren när jag legat vaken vid tidiga gryningstimmar och bara lyssnat och njutit av koltrastens sång. Den har liksom inte kommit igång på riktigt världens underbaraste fågelsång det här året. Inget annat heller. Trolöshetens sommar. Ingen sommar. Låtsassommar.
Men jag gillar hösten också. Tack och lov så är det så. Hösten som passar min sinnesstämning bäst. Egentligen så är det hösten som ligger min själ närmast av årets alla årstider. Hösten är liksom jag. Dystrare och svartare. Förberedelse för död och vila. Antagligen blir man sån av att vara född på hösten. Den där längtan efter höstens födelsedagar som barn. Glädje och längtan i en tid när mörkret sänker sig över världen och allt dör. Så jag njuter av de där månaderna innan vintern slår till. Jobbar som bäst då. Mitt arbetsår börjar alltid nu i augusti och sträcker sig sedan fram mot sommaren.
Rensar ur ett rum med ungefär en miljon pappkartonger på kontoret idag. Det som borde ha gjorts för länge sedan. Den som spar han har liksom uppsamlat i det där rummet. Men det har för länge sedan blivit för många. Ett helt rum fullt. Jag behöver dem inte allesammans. Så rensning idag då äntligen. Jodå jag har fortfarande mer kartonger än som behövs för den närmaste tiden. Men plats också då såklart. Den som spar han har. Varför kasta om det kan komma till användning? Tänker man tills man får kasta bort igen. Nu sprutar liksom bubbelplasten ut ur två stora lådor under packbordet i vilka den med våld är nedtryckt i. En hylla är smockad med de smålådor som jag har mest användning för. Mycket är det.
En spindel modell större räddar sig undan i ett hörn när det sista i lådrummet plockas upp. Utöver det kunde man ha förväntat sig både ormbon, fågelbon och råttbon men allt det där uteblev. Glad för det får man väl vara. Speciellt för ormbon.
Så nu står det där rummet. Tomt. Behöver fyllas med något. Mer skrot alltså. Sådant man kan rensa ut en annan gång igen någon gång i framtiden. Kretslopp kallas det där. Sådär kan man hålla på tills man dör. Sen får någon annan rensa ut det där man inte han rensa ut själv. Kasta för att sudda ut en ur historien.
Men skit samma. Jobba gäller. Inget annat. Semestern är slut. Imorgon en helt vanlig måndag och så skall det fortsätta fram till jul. Inget konstigt med det. Man får tugga i sig.