Måndag morgon. Ny vecka. Solen bländar mig när jag sätter mig vid skrivbordet. Jag låter den göra det. Det betyder inte ett skit. Det skall bli en solig dag för alla. För oss som jobbar vår första riktiga jobbvecka och för alla dem som fortfarande är lediga. “Hurra!” är väl det enda man kan utropa. Lunch ute idag. Jag räknar kallt med det. Bollnäsfil och en macka med gräslök. Jag har inte fått så många chanser till den där lunchmenyn det här året. Ännu. Än finns det tid för det där.
Ja det är ju min andra vecka på jobbet det här egentligen. Men om sanningen skall fram så gick det mesta av förra veckan bort. Sörmland. Vackert. Vackrare än Hälsingland i mycket. Det är lövskogarna och de öppna fälten som gör det. Järvsöbygder, Voxnadalsbygder, Hudiksvallskustbygder finns liksom överallt där. Men bergen finns där inte. Jag skulle sakna bergen och åarna. Tror jag. Kanske. Eller inte alls. Vi gräver upp syrener som förvildat sig där och tar hem. Några ekar, en vild ros, ett par lönnar. Så enkelt. Så förbannat enkelt. Stackare som nu skall få växa här. Syrener saknas nämligen här. Jo vi har en liten buske. Men någon idiot sågade ner de stora buskarna här, den som hör varje skola till, något år innan jag köpte det här huset. Galgen för sådana. Eller i alla fall borde de piskas. Eller inte då. Jag är en vänlig själ. Egentligen.
Gav upp vid niotiden igår. Orkade alltså inte jobba en full kväll ännu. Det fick bli slöstart. Ramlade upp för trapporna och kollade in två avsnitt av “Orange is the new black” istället. Håller ännu. Tid som flöt förbi. Film och tv är inte annat. För det mesta. Det finns saker som fastnar ibland. Men sällan. Men man behöver det där också. Tom hjärna. Farsan använde alltid tv-tittande som återhämtning. För mig är det väl främst romanerna som ger det där. Flykt och vila. Men ibland alltså tv och film. Speciellt fredagar. Sällan på en söndag som igår. Men jag styrs av jäkligt få regler. Gör det mesta som faller in. I kärlek och krig. Igår alltså ge upp tre timmar för tidigt och slöa i soffan framför Netflixserie. Världen förändras inte precis av det. Eller hur? Men i min ålder händer det inte så mycket mer spännande saker. Ha ha. eller gråt gråt. Men det är ok.
Frågan nu är om man skall åka ner med kartonger till återvinningen eller om man skall bokföra. Antagligen borde man göra både och lite till. Ja så får det nog bli. Att dyka ner i programmerandet tar lite tid. Det är liksom inte bara att sätta igång för mig. Man måste ställa in sig i rätt mod. Det kan ta någon dag. Alltså smyger man runt som katten kring het gröt några dagar kring de verkliga uppgifterna. När man är nere i det där så är man fast. Inget jag har förmåga att tvinga fram. Det är ungefär samma sak som med låtar. De kommer när de kommer och man får acceptera det. Men också där måste man ligga i det där mottagliga tillståndet. Utanför det går det inte att tappa av kunskapsflödet.
Har man inte varit på Järvsö Creperi så bör man åka dit och ta sig en Creps. Det hastar nu. Två veckor kvar i år. Förbannat gott. Vi får nog åka dit i helgen om det är bra väder. Kanske. Eller stanna hemma och klippa gräsmattan. Man får välja sina nöjen. Med försiktighet. Så jävla roligt skall man ju inte ha så här strax före sextio och döden.
Svärfar skall få pacemaker idag. De går att hacka. Har jag hört. Tror inte att jag skall testa. Annars kunde man ju pigga upp gubben vid behov och trötta ner honom när behov finns. Men orkar inte. Han är gammal nu. Kanterna blir avskavda och rundade också hos hårda män.
Nu skall jag jobba. Eller “lobba” som yngste sonen sa när han var liten.