Fladdermöss

Ungkatten kommer in med en fladdermus strax innan jag skall gå och lägga mig igår. Det är synd. Jag tycker om våra på vinden boende fladdermöss. Där där de bor vid skorstenarna, en koloni på varje sida. Fint skall det vara. Centralvärme.

Hur katter får tag på fladdermöss har jag svårt att förstå. Men det händer ändå att dom stolta kommer in ibland med en mellan käftarna. På vinden släpper vi inte in katter. Så där kan fladdermössen vila tryggt. Men hur går det till där ute? Landar fladdermöss på marken? Flyger katter upp i luften och hämtar dom?

Men kanske självdör de bara. Alltså det är redan döda fladdermöss som plockas in. Det är sällsamt dåligt med insekter i år. Lamporna vid entrén och annorstädes på huset brukar vara full av insekter på kvällarna den här tiden på året. Men i år – tomt. Så kanske har fladdermöss det svårt i år. Svälter de ihjäl? Jag hoppas inte det. Skulle sakna deras punktliga utflygning där på kvällen. Swiiiich ut i luften och friheten tjugo i elva.

Det har hänt att de förirrat sig in genom fönstren några gånger. Vi gillar nämligen att sova med öppna fönster om sommaren här i huset. Inte alltid är myggnäten i. Och flyger insekter in så flyger tydligen fladdermöss in. Varje gång har jag naken, sånär på ett par kalsingar, rusat runt och försökt att fånga och föra ut den blinde flygaren på besök igen medans K ligger där under täcket eller tar betäckning på annat ställe. Ett år flög den in i den ännu unge sonens rum. Hur sonen kunde fortsätta att sova med mig hoppandes och skuttandes i rummet under en dryg halvtimma är en gåta. Ut kom den. Lätta att få ut är det inte. Möjligen skrämmer en ocool gubbe iklädd endast kalsonger livet ur den. Fly, fly, monster i sikte!

Fladdermöss. Vi är vänner. Så är det bara. Jag vill inte se katter plocka in dom. Men har svårt att hindra det.

Annat.

“Tycker man alla andra är idioter är man med största sannolikhet en idiot själv”.  Jag får passa mig där. Men det finns många idioter. Man kan bara konstatera det som ett faktum. Ja och åker väl dit i och med det. Solklart fall. Men får ta det.

Klockan är halv åtta här på kontoret. Japp jobbar. Eller försöker i alla fall. Vaknar man kissnödig  vissa tider är det ingen ide att gå och lägga sig igen. Antingen somnar man om och sover för länge eller också ligger man där. Har man jobb att utföra stannar man uppe. Äter frukost. Kokar te. Går ner till kontoret. Men duschar först för freden och hygienens skull. Gamla ocoola gubbar luktar gubbe ändå. Onödigt att förstärka.

Vi kämpade i många år innan vi fick en pion att ta sig här på kullen.  Nu har vi tre. En stor rackare, två mindre på tillväxt. Varje blomma på de där stora är som rosa brudklänningar. Man måste såklart gå förbi och titta och lukta varje dag. En tur åtminstone. Ta in.  Klipper man inte av dom, som en del lägre stående varelser gör, så blommar de i veckor. Skämmer bort och förför. Blir kärnan i förståelsen för det där med blommor och bin. Gillar Pioner. Japp. Jag och humlorna. Dem blommande pionen är ändå drottningen här i trädgården. En favorit. Men inte lika solklar som humlen. Där handlar det om att ta sig hela vägen upp till himlen för samtal med han/hon/det/gud. En decimeter och lite till varje dag. Som ett reaplan. Fyra meter på en nordisk sommar. Som en orm ringlar den sig uppåt efter den där gamla uttorkade tallen.

Men idag får man hålla sig inne. Regnet faller där ute. Ja som så ofta den här sommaren. Men regn är en sak. Lätt att leva med. Kyla har jag svårare med. Den suger i sig min själ. Liksom. Uppriktigt sagt i det här stadiet av sommaren har jag ingen aning om hur man skall klara de kommande januari, februari, mars helvetet som ligger där framför en. Man är icke laddad av sommar det här året. Den som slätar ut, förbereder och ändå gör att man klarar de där skitmånaderna. Asmånader. Kasta bort månader. Struntmånader. Man får hoppas på ryssvärmen. Jag vill svettas och lida och ropa “helvete va varmt det är”. Klaga över värme och äta glass. Japp det vill jag. Inte frysa.

Men nu skall jag jobba. Sortera upp pappersbuntarna först. De som stressar mig förbannat mycket för att varje papper i dem representerar mer att göra. Helvete vad mycket jag har att göra!!!! Så lite tid. Så mycket roligt och spännande. Det kostar på att förändra världen om man är ensam om det. I princip. Inte helt. Jag kan dessutom lova att det finns inte en enda boende i Lo(o)s som vet vad jag sysslar med. Som förstår. Visst är det lite roligt egentligen. Har jag en vän som vet? Ja om jag nu har en vän. Finns det någon i Gävleborg som vet/förstår? Tveksamt. Men egentligen visar väl det där bara att människor inte är intresserade av vad andra gör. Inte om det krävs någon slags insats för att förstå. I det får det vila. Skit samma liksom. Man gör det man gör. Man måste göra det man gör. Så är det i alla fall för mig. Nu pappersbuntar. Här kommer jag.