Idag har det brinnande ljuset på mitt bord varit viktigare än tidigare. Ibland bär det här ljuset mig genom en dag och en kväll. En låga som hjälper min själ att existera. Ja det kan inte hjälpas att det låter pompöst men det är just så. När man tvivlar på sig själv så får man ta till de stöd som finns. Men jag skriver alltså finns jag. Eller hur är det?
Idag. När det är kallt, blåsigt och mörkt lyser det här lilla ljuset upp världen och får representera starka viljor, tro på sig själv och bättre tider. Det räcker så.
Egentligen skulle jag ha en kamin här nere på kontoret som sprakade lite hemtrevligt just nu, där jag numera sitter och är låtsasarbetar om dagarna. Men den hantverkare som skulle komma och montera sotarbryggan på taket kom aldrig vilket fick till följd att kaminen inte är installerad, eftersom sotaren inte vill leta en kanal och provtrycka utan brygga {andas här}. Alltså går det inte att installera en ny kamin. Om man inte vill chansa med livet som insats då. Men precis som bäste van Gogh, Älskar också jag livet.
Orkar du läsa ända hit så bjuder jag på den här lilla presenten http://open.spotify.com/track/534QUVg9Rf5FbLaXcvssBE