Ljusdal, mellanlandning i mellanöstern, dofterna fäster i näsan. Juteväv, buskar skall räddas från rådjur. Järvö. Stene. Hasse. Ost. Vackert. För dyr potatis. Men lokal. Kanske värd priset. Vad vet jag. Massor med folk. Bollnäs.Tommy jobbar inte. Hans fik stängt. Väljer stan. Prinsesstårta och Cappuccino. Lyx. Solen i ögonen. Varmt. Mellanöstern igen. Stora oliver. Jättestora. Samspråk. Svenska inte vanliga där. “Men kul när vi vågar oss in”. Klart vi vågar. Jag tror på blandning. Den skapar det nya. Det som behövs. Muffinsformar. Batterier. Budget. Bland vitt slödder. Som en själv. Sen Mobackes. Bara tre hundra. Kunde blivit tusenlappar. Som vanligt. Gillar! Skippar whisky. Klarar det. De är inte samma sak som semlorna. Klarar inte skippandet.. Bunkrar mat. Två-och-ett-halvt-tusen. Vi klarar oss en månad på det. Hemåt. Västerut. Mot den nedåtgående solen. Pizza. Bordet bredvid pratar sexleksaker. “Synd om män som inte får köpa låtsasfittor”. Mer västerut. Vi åker förbi döden. Kyrkogårdsförvaltningen skall ha placerat ut ljung. Betalt för det. Litar på det. Ljus nästa månad. Edsbyn. Svänger inte in. Varför skall jag det? Voxna. Brobygge. Trött de sista milen. Trött som jag varit hundra, kanske tusen gånger efter den här vägen. Men älgar. Spådomar. Älgar. Man måste vara lite vaken. Och så hemma till slut. Hemma i det som ändå är mest hemma för en rotlös själ. Ett stort jävla gult hus på en kulle i Lo(o)s får duga som det ett tag till. Det måste det.