Jodå, nog hänger den där över oss blodmånen nu tidigt på morgonen. Stor och mäktig. Eller kanske bara en måne som är röd. Tecken om ofärdstider enligt andra. Man kan förstå att man tänkte så. Förr. Jag beskådar, går och tömmer blåsan som väckt mig, beskådar igen, och går och lägger mig. Jaha. Månen är närmare jorden än den någonsin är. Ändå så ofantligt långt borta. Uppradade skulle solsystemets alla planeter ändå få plats mellan oss.
Fyra grader ute. Jag tror att det är det hittills kallaste vi haft här på kullen sen våren räddade oss. Det är ändå inte så dåligt. Ett vanligt år har vi frostkänningar redan i augusti. Den behöver väl lura lite vintern i år för att sen anfalla, attackera som en hungrig varg, med tänder och klor som den sätter i oss. Slita, bita och klösa oss till underkastelse är vintervargens uppdrag. Den lyckas varje år. Kung Bore delar ut medaljerna. Veckorna efter nyår när det inte är någon tvekan om vem som är segrare.
Jag skall beställa pellets idag. Också det en eftergift för kallare tider i antågande. Väderprognoserna ser ändå rätt bra ut för den närmaste tiden så egentligen behövs den inte. Kylan håller sig på avstånd. Jag tackar för varje dag som det är så. Han/hon/det/jorden/guden är det som tackas. Samma som slumpen. Samma som turen eller oturen. Tack. Tack. Tack.
Blåbärsburkarna står på rad där uppe. Det är K som jobbar hela kvällen för att få den där hinken blåbär ner i burkar. Slut sen. Hon. Helg och ledigt blir till jobb, jobb, jobb. Tack, tack, tack igen såklart. Från oss som bara plockar, njuter och äter. Blåbärssylt på pannkakan. Hemlagad och god. Halleluja.
Jag måste ta en promenad idag. Ta upp det där igen. Det jag mår så bra av. Har liksom inte blivit på ett tag nu. Hälsporre och sen soffliggare. Ja det fungerade ju inte då. Sex sju , åtta månader av värk. Men nu har jag inga andra ursäkter. Det är hur som helst ren njutning det där ändå. Något som ger kraft istället frö att ta kraft. Det är gott att ryckas ifrån bildskärmar och låtsasvärld ibland.
Månfestival i Kina. Jag hoppas de också fick se den blodröda månen. Långledigt och fest. Letade månkakor i Bollnäs i lördags. Men ingen enda har hört talas om sådana där. Hur kan det komma sig egentligen? Att ingen enda av alla dessa månkakor letar sig ut över det där människotäta landets gränser. Men fanns det ett Chinatown i Bollnäs hade det såklart varit annorlunda. Ja det tror jag nog. Aldrig firas traditioner mer än av dem som har långt (hem) till traditionernas ursprungsländer. Man borde alltså tagit en avstickare till London eller New York.
Men jag skall jobba nu. För att jag tror på det jag gör. Är det något värde i det? Kanske. Ja kanske. Som en lek är det. Jag är i den. med den, varje sekund, varje minut, varje dag, varje vecka, varje månad, varje år. Det formas och växer det som skall bli till verkligt. Mitt uppdrag är att förverkliga en tanke.