Jag skrapar rutorna för första gången i år här på morgonen. Ryggar tillbaks. Avskräcks. Men jodå den ligger i dörrfacket skrapan. Vit plast. “Nisses Tryck”. “JAG VILL INTE”. Men skrapar såklart. Fram och tillbaks. Lättskrapat. Klockan är nu ändå en bit över åtta. Solen har gjort sitt jobb. Det är senare man skall stå här med båda händerna. Trycka och skrapa utan att ett skit händer. Isbark. Helvetesvinter. Då frysa man hela vägen in på bara benen, nu är det ändå rätt skönt att stå här. Men en påminnelse är det, om att man är en idiot. Ja det är det. Som stannar kvar. Som inte gör som flyttfåglarna. Drar iväg härifrån när temperaturerna sjunker. Kommer tillbaks med koltrasten. Ja så får det bli. Nästa år. Eller året efter det. Hoppet.
Categories