Trött. Klockan är bara elva. Brukar vara som mest inne i flytet nu. Inte idag. Eller ikväll. Dagen var det inget fel på. Det är som det är. Skall packa ihop, fylla pellets och vandra upp för trapporna. Lyfta en halvbra bok. Läsa ett gäng sidor och sedan förtjänstfullt somna in och ge mig ut i friheten. Bara i drömmarna är man helt fri.
Ny produkt idag. Start. Bandet klippt. Ja hårdvaran har legat här ett tag. Nu skall den få kod också. Det blir mycket sådana dagar. Det är liksom inte bara att koda. Det skall skrivas en massa ord också. Manualer, xml filer och gud vet allt. Innan man får göra den där roliga biten. Så det är bara att bita ihop och jobba på. Gång på gång på gång.
Jodå jag säljer lite grejer ibland. Men inte mycket. Hur skulle jag kunna det? Men jag är stolt över vartenda ett av de där modulerna som går iväg någonstans ut i världen och kommer till användning där. Mycket av det jag skickar iväg idag satt jag och skissade på i Uppsala under början av 80-talet. Omöjligt att realisera då såklart. Det är förts under de senaste åren som det fungerar. Som det går att få till. Men en rimlig prislapp.
Halvdag imorgon. Gävle med K på eftermiddagen. Det brukar sluta med ingen dag för min del. Skall jag iväg på något, har det framför mig, så kommer jag aldrig riktigt ner i det där kreativa. Det är liksom ingen ide. Fast det kunde det ju vara. Några timmar i alla fall. Men det fungerar sällan så. Det tar nästan alltid en bra stund för mig att dyka ner i det där tillståndet. Hyperkänslig under den där tiden. Det behövs inte mycket för att fördröja och förstöra. Löjligt. Men med också det är det som det är.
Beställer lite julklappar idag. Frankrike. England. Gränserna har suddats ut. Det gillar jag med EU. Men hanteringen av flyktingkrisen är en skamfläck. Var det inte meningen att vi skulle hjälpas åt? I med och motgång. Ja de blir själva förlorare på det där till slut. Vi vinnare. Vi åldras i Europa. Behöver föryngras för den nya tiden. Så vi skall tacka och ta emot. Försöka få saker att fungera så snabbt det går. Inget, nej INGET, går smärtfritt. Det vet alla. Man får kämpa helt enkelt med allt. Får man inte det så lurar än större skit bakom hörnet.
Men jag skall lägga mig alltså. Smita ifrån tidigt. Göra det här till en icke full dag också. Just i det är det i alla fall gott att vara själv. I allt anat är det naturligtvis inte så. De som hatar andra hatar sig själv mest. Så inte ens dom kan man ju tycka illa om. Tråkigt. Fast kanske bra.