Dit kom vi och hem kom vi. Lo(o)s – Gävle – Lo(o)s utan att åka in i Edsbyn. Jag gör inte det längre. Det är synd men jag har inget kvar där. Hur sorgligt som helst. Man borde haft det.
Gillar Gävle. En trevlig stad. Lagom. Vackrast på våren och när centrum är upplyst såhär kring jul. Har ju bott där i två perioder. Gjorde den till min under den sista. Ja det blev verkligen så. Den blev min stad på riktigt.
Men vi gör det vi skall göra där i staden sen hemåt igen. Det är halt. Hemma vid tio, läser mail, svarar på några och rasar i säng. Det är jobbigt att vara på utflykt. Ett av mailen vill att jag pratar på ett möte i Paris. Såklart jag vill. Det där med att utmana sina egna gränser ni vet. Eindhoven, Phillips hemstad, Holland var senast.
Fredag. K är ledig. Gott liv. Det blir liksom en helt annan stämning i hela huset när hon är det. Så jag får ett annat slags lugn inom mig också sådana här dagar. Fast jag gör samma saker som vanligt. Idag har jag en förlorad Torsdag att ta igen dessutom. Här skall jobbas.
Femton centimeter snö säger prognosmakarna. Så möjligen skall det inte bara jobbas. Det skall skottas också. Snöslugan har inte burrat en enda gång hittills i år. Startar den ens?
Naturligtvis är det paket som skall överlämnas från posten när man är borta. Det slår aldrig fel. Ja jag vet vad det är. Två Raspberry Pi zero. Tiotusen säljs på några timmar. Två till mig. Ja det är som om de där korten är rockstjärnor. Miljoner har sålts. Får väl hämta på ICA idag. Har planer för dom där nämligen. Trådlösa planer.
Förutom jobb och ev. skottning så har jag tre ton pellets som skall bäras in också. Bättre än gym. Säck på axeln, ner för trapp till källaren, vandra in i pannrum, släpp av, vandra tillbaks, upp för trapp igen, lasta nytt. Tre ton. Och det är ingenting. Man fattar vad trettiotusen människor tillsammans kan utföra med handkraft. Vi glömmer det i maskinernas tidevarv. Att vi kan utan maskiner också.
Men jobba nu alltså. Om man skall bli värd soffans sköna omfamnande famn senare under kvällen då den låter en trött ocool gubben vila i frid framför tv’n. Fångar in och söver ner. Fast just nu känner jag mig oförskämt pigg faktiskt. En timmes tidigare sänggående igår kanske har något med det att göra. Visserligen ont i en njure. Kanske.Oroar. Möjligen bara ont i ryggen. Men en krämpa till. Några dagliga piller, en axelprotes och några piller vid behov så klara man sig skapligt ändå. Ja linser/glasögon också. Det är egentligen bara träbenet som fattas. Man är ett vrak. Faller sönder bit för bit. Men det är väl som det skall vara. Antar jag.
Näpp. Fredag. Kod. Jag. In i dimmorna och skönheten.