Letar strumpor i omakalådan eftersom mitt sista par är mer hål än strumpa och kommer på en (bra) plot till en novell. Skall bara få tid att skriva den också. Just där skulle jag velat ha mer tid. Men har inte och det är såklart som det är med det. Fötterna får en ljusblå och en mörkblå strumpa idag. Olika är bra. Jag träffar sannolikt ingen utomstående idag.
Sen hör jag en katt skrika. Inte sådär vanligt. Utan instängt och desperat. Det visar sig att K lyckas låsa in Byssan, gammelkatten i en garderob under natten. Utsläppt och glad blir kattlivet lättare. Hon får mat och vatten. Blir nöjd igen. Precis som alla andra gånger som det hänt. Ja och det kommer att hända igen här i det här huset.
Trött. Slut på ork idag. Så mycket att göra. Så lite av mig. Och vad tjänar det till, vad spelar det för roll? Så där går det runt när tröttheten suger tag i en. Man undrar vad man håller på med. Helt enkelt så. Ja bara så. Fyller en tekopp på kontoret. Suger ett tag på den. Hoppas hitta någon slags pigghet som gör att jag kan fortsätta. Framåt. Dit jag vill.
Säljer Marshall förstärkarstacken. Skall leverera på lördag. Något sorgligt med det. Den var “en-spelning-till” kopplingen. “Klipp av nu”, var vad den försäljningen innebär. Men studion står kvar. Finns ett sug där fortfarande att göra musik, den som alltså suger. Det blir ännu mer sug faktiskt att skapa den om någon klankar ner på den. Inte för att bevisa något. Nej för att JAG tycker det är kul och faktiskt tycker att visa grejer inte är så jävla dåliga. Det är ju det enda som är viktigt ändå. Fast det möjligen bara handlar om upprepningens makt. Upprepar man något tillräckligt många gånger så gillar man det. Hjärnan verkar fungera så. Ja och gör man en låt upprepar man hundra, kanske tusen gånger, innan man är klar med den. Hypnos för att gilla det man gör. Antagligen.
Det ljusnar utanför fönstret.Går märkligt fort medans jag läser det här. Ser ut som om det blir en mulen dag. Det droppar från taget. Nästan fem grader varmt. Bra för programmerandet. Sol och blå himmel dar i mig och vill få med mig ut. Molnigheten ger programmerarlugn. Om jag kan hitta inspirationen idag. Känns långt borta just nu. Men det är väl juldepressionen. Den som avtar framåt nyår. I bästa fall. Vad hände det år den inte gör det?
Men jul skall bli skönt. Vi fyller på med böcker. Timmar av läsande i soffan. Både K och jag gillar det. Filmer, mat och julmust till det. Sannolikt lite whisky också. Clementiner. Jonas kommer hem. Alltid roligt. Vi blir en komplett familj. Liksom. För några dagar. Tills han far tillbaks till Uppsala igen. Till sitt. Som det skall vara.
Måste lägga ner Facebook. Kan inte hålla på med det där. Mår dåligt av det. Ja faktiskt. Fattar inte varför jag finns med. Varför jag återvänder gång på gång. Men det handlar väl om isoleringen. Kontaktlösheten. Fast jag egentligen känner den som mest när jag befinner mig i den där strömmen av dynga. Som att gå bakom en gödselspridare är det att finnas där. Ja och jag bidrar ju till det där själv. Varför det? Sjukt. Måste stålsätta mig och avsluta. Ja Linkedin kan gå samma väg också. Finns det någon som har nytta av LinkeIn? Eller Twitter för den delen. Orkar man läsa en tusendel av twittrarna? Icke. Så mod. Behövs. Nu. Ja helst nu.
Spotify vill ha mig tillbaks. Nittionio kronor för tre månader är deras bud. Men på Linux med webklienten kommer det inte längre reklam. Så varför då. Liksom. Så nej tack Spotify.
Nu skall jag försöka få igång därför avsedd backupserver. Får väl binda fast en fläkt över den gamla. Eller nått. Här pratar vi gamla grejer. Ingen ide att leta en reservfläkt. Men backup server behöver man. Det vet jag. Varje dag utan är lite för spännande.Om nu Windows 10 gör de backuper den säger att den gör. Det kan man aldrig vara helt säker på. Microsoft UPA. Japp. Men den dan den sorgen. Eller glädjen. Nu får den här dagen börja. Japp helt enkelt bara så.