Det är ganska skönt att bli äldre faktiskt. Ja, jag brukar skriva gubbe här eftersom det var så mina elever på gymnasiet såg mig. Det är inte svårt för mig heller att se den bilden dom såg. Såklart man är gammal när deras två år yngre kompisar är barnungar och dom fem år äldre onåbara. Vad blir någon som är tre decennier äldre då? Jo, självklart gubbe. Men som sagt det kan vara ett ganska skönt tillstånd. I alla fall om man förlikar sig med det. Gubbmyser lite genom livet liksom. Är det någon ung vacker kvinna som mot förmodan ler mot en i det tillståndet så får man väl ta det som en yngre man och njuta av situationen. Gubbmysa. Ja, man nöjer sig ju liksom med själva leendet i den här åldern. Kan leva länge på det. Oftast kryper det ändå fram efter några dagar att det var någons dotter som man inte kände igen, för tredje gången det här året, som frambringade det där leendet på rent igenkännande. Ansikten är inte lätta att minnas för gubbar. Speciellt inte om dom tillhör yngre kvinnor som ler.
Ser man bara till det yttre när man pratar ålder så är det såklart grått hår, rynkor, stela kroppar och sånt som skapar gamlingar. Men den andra aspekten är det som finns inuti. Jag har definitivt haft elever som varit mer gubbe än vad jag är på insidan. Sådana man hoppas får blir lite “yngre” med åren. Precis som somliga av oss gubbar borde ta och växa upp lite medan vi ändå håller på att få gråa hår och stela muskler liksom men ändå inte gör det.
Men annars är det nog mest skönt att vara gubbe. Folk bryr sig liksom inte om en lika mycket längre. Inget man gör tas liksom på allvar. Man är likställd i alla situationer med någon som matar duvor i parken. Innan man kommer på det här och alltså tycker att det man åstadkommer är åtminstone lika bra, eller dåligt, om vi nu skall vara aningens negativa, så funderar man ju vad det är som händer. Men när man kommer på det där hemliga så blir man helt plötsligt friare än man tidigare varit i hela sitt liv. Det finns liksom inget man kan göra längre för att bli o-coolare så det är bara ösa på. Den totala skapelsefriheten infinner sig. För första gången i livet kan man fullständigt ge sig hän åt dom där grejerna man älskar att göra men som man inte vågat göra för att folk skulle tycka man var löjlig. Nu är man liksom de facto löjlig. Det är i alla fall så en o-cool gubbe i Los skapades. En ganska nöjd o-cool gubbe vill jag tillägga. Så skit på er småungar. Det är att vara gubbe som rockar!