Om man nu ändå sitter där så kan man ju passa på att fundera lite. Jag väljer livet för idag eftersom det varit så mycket död ett tag. Liv alltså. Som ingenjör, eller i alla fall akademiker, eller åtminstone o-cool gubbe från Los så finns det ju en del att fundera på där. Den där ingenjören i en ser liksom andra ingenjörers konstruktionsarbete där i livsorganismerna. Fantastiska tekniska lösningar och idéer som vore typiska saker som spånats fram i någon verkstad någonstans.
Det är nu det kan börja bli lite jobbigt. Antingen har man sin bild av guden som skapade allt (kompis ingenjören liksom alltså) eller också har man vetenskapen i ryggen och hävdar slumpen, då med hjälp av naturlagarna (vi lämnar naturlagarnas tillkomst åt sidan för att inte krångla till saker). Båda lägren är lite som talibaner. Hävdar sina åsikter men bygger på ganska lite verklig empirisk fakta. Det är nog liksom så för det har någon smart person räknat fram det hela eller som andra sidan säger att gud har sagt det. I båda fallen oklart vem nyckelpersonen är. Den man kunde få förstahandsinformation från. Är man nu en nyfiken gubbe, med för mycket tid, så funderar man alltså.
Så liv då. Avrundat så har människokroppen ungefär 100 biljoner celler. Till det kommer två ggr fler bakterier som lever där också men 100 000 000 000 000 celler får räcka för oss i den här diskussionen. Var och en av dom här är en levande varelser i det land vi kallar vår kropp. Där vi är kung. Där jaget, vad det nu är, styr och ställer. Hur som helst. Liv = cell. En bakterie till exempel. Så vi koncentrerar oss på den. Kan slumpen få till en cell så skall det väl gå att kombinera ihop 100 biljoner celler till en människa kan man tycka. Jag menar någon gång i historien har ändå plockepinn högen bildat en perfekt pyramid till deltagarnas förvåning. Men cellen som sagt.
En cell består av molekyler. Aminosyror t.ex. Alla celler kommer från redan existerande celler. De förökar sig och blir flera genom att dela upp sig i två stycken, ibland i fyra. Så vi kommer till hönan ägg situation här direkt. Men återigen för enkelhetens skulle så tänker vi alltså bara på urcellen. Den som började att dela sig liksom. På slump. Så vår encelliga bakterie satt där en dag. Ensam i världen. Och vad gör man om man är den enda cellen i världen jo man delar sig så att man får kompisar. Utan att gå in på detaljer så måste vi konstatera att cellen är ett underverk i sig. En iPhone verkar liksom enkelt att konstruera i jämförelse. Vilket i och för sig får en att undra om inte en iPhone skapades på slump före en cell!? Och om inte varför? Borde inte det vara vara sannolikare.
Hur som helst är cellen i grunden en enhet sammansatt av molekyler. En del komplicerade som aminosyror och en del enkla som vatten. Just att bygga molekyler är vi rätt bra på idag.
Gängse syn idag är att jorden tillkom för 4.54 miljarder år sedan. Människan kom till för 2,5 – 1.6 miljoner år sedan. Så för att ge vår första cell maximal tid låt oss komma till så sent som för 100 miljoner år sedan. Så den får 4,4 miljarder år på sig att skapas från vår slumpprocess. De grundläggande oorganiska ämnen som livet utgått ifrån är metan (CH4), ammoniak (NH3), vatten (H2O), vätesulfid (H2S), koldioxid (CO2) och fosfat (PO43-). Så låt oss koncentrera oss på en del av cellen. RNA molekylen.
Vi kör igång vårt dataprogram. Matar in de naturlagar vi känner för molekylers bildande. Adderar lite yttre fysikalisk påverkan med elektricitet, radioaktivitet och värme. En hel del att hålla reda på så varje iteration tar antagligen en stund i vår superdator. Det är 138758400000000000000 millisekunder sedan livet skapades. Den tid vi alltså har på oss i simuleringen. Ursoppan med dom enkla molekylerna borde vi väl kunna se rätt snabbt. I alla fall gissar jag det. Miller experimenten har visat att aminosyror kan uppstå spontant. Så dom borde vi också kunna se. Fortfarande en bit kvar dock till de mer komplexa molekylerna. Det är liksom bara att simulera på. Kommer vi att få se en RNA molekyl till slut. Det blir liksom grundfrågan? Ja jag vet inte! Jag bara funderar. Sanningen är att ingen har ännu lyckats framställa en konstgjord “urcell” med de egenskaper som är typiska för biologiska celler. Så det tål verkligen att fundera på. Om man nu inte är “taliban” i endera lägret. Då räcker det med att tro.