Tjugofyra grader varmt på kontoret och inga element på. Ja nog är det rekord alltid. Ute är det sex grader. Om tre dagar är det julafton. Och alla skriker klimatförändringar såklart. Fast rekorden är bara femtio eller sextio år. Jorden miljarder år. Det går i vågor och det förändras över tiden. När jag växte upp var mantrat “det kommer en ny istid”. Snart. “Fortare än du tror.” Sa man. Det är olika men samma. Just detta är helt vanliga förändringar. Helt säker är jag. De som skriker högst vill ha forskningsanslag och de som skriker näst högst vill sälja lösnummer. Därmed inte sagt att vi är inne i en tid av mänskligt initierad klimatförändring. Olika saker. Vi skall ta vara på vår jord. Oavsett.
Son ett och son två är ut i skogen och knycker julgran. Mördar gran om man fråga mig. Det är Nisses mark. I alla fall påstod han det grannen i alla år. När han levde. Länge sedan nu. Tills jag fick reda på att det var kommunens mark. Ja så den är alltså min också. Vet inte hur övriga kommuninvånare ställer sig till stölden. Ja, eller mordet. Hursomhelst frisvär jag mig alltså i år från allt ansvar.
Tittar man på varifrån vindarna kommer så är det så tydligt att luften hämtas nerifrån Sagres, Portugal. Man kan inte klaga. Kan man inte komma till berget så får berget komma till en. Tack för det. Finare julklapp kan man väl knappast få. Snurran nedanför Grönland kan gott stanna där den är. Så det så.
Glömde ljuset på igår när jag gick upp och åt middag. Det är inget bra move. Även om det skall mycket till för att det skall hända saker ändå. Mässingsstake gör sitt. Men det får naturligtvis inte hända. Som med lödkolv och kaffebryggare. Jag har rutiner för de där sakerna. Min tur runt i lokalerna innan jag går upp. Brukar inte missa. Det är naturligtvis då det händer för dom flesta. Hus brinner upp. Elände. Gick bra igår hur som helst. Tack universum för det.
Men dagen går. Tiden går. Livet går. Jag har saker att göra “klara”. Vansinnet fortsätter alltså.