En räv som tyckte det var läge att redan i natt, utanför vårt sovrumsfönster, högljutt, ge utlopp för sin februarilusta, höll mig vaken en extra timme efter att boken lagts ned på nattduksbordet och lyset hade släckts. Om han, för jag förmodar att det var en “han”, lyckades locka någon med sina barnskriksliknande rop vet jag dock inte. Hoppas det på något sätt för det lät liksom som om han, om det nu var en “han”, behövde lite rävlig ömhet i novembernatten.