Jag borde ut och gå min runda “men det är för moddigt”, jo jo man letar sina ursäkter och har hittat en varje dag hittills under det nya året men jag måste verkligen komma igång igen. Jag mår bra av det där. En väg, en stig, jag och tankarna. Lite daglig motion. Gott för både huvud och kropp. Men för moddigt idag alltså. Trott den som vill.
Varmt ute. Varmgrader helt enkelt. Underbara plusgrader. Nästa två stycken. Under snön är det däremot -1.5. Den isolerar åt det hållet också. Det skall vara rättvist. Man måste gilla såklart. Det gör däremot inte bilen. Den blir svårstartad igen. Trivs bäst under minus 10. Då startar den minsann på direkten. Jag hotar den med att sälja den till Sibirien. Återstår att se om det hjälper.
Skriver och skriver och skriver. Jobbskriver. Det är drygt och jag undrar om det verkligen är någon ide. Det mesta läses inte. Det blir antagligen samma sak med det här. Så varför hålla på. Känner mig dessutom begränsad när jag skriver i det Engelska språket. De jag egentligen känner ändå. Men sida upp och sida ner blir det hur som helst. Det där tar nog halva dan idag också. Tre dar. Till ingen nytta alltså som det mesta jag gör. Varför finns man ens? Ja det kan man fråga. Bör fråga sig. Nej jag har inget svar.
Det ljusnar utanför fönstret. Domherretid vid fågelmaten. De har strikta mattider dinosaurieättlingarna. Det är visst nyttigt med fasta tider sägs det. Ja dom har ju haft tid att lära sig det på. Jag älskar att ha dom här. Dom skiter såklart i mig. Dom med. Vem älskar en gammal ocool gubbe? Ja det är en sådan dag. Eller kanske vecka…
En kopp te och jag och morgonen. Japp. Några datorer med såklart. Ganska många om sanningen skall fram. Hundra kvadrat plus hundra kvadrat. Ja och lite till. Kontor. Man kan alltså breda ut sig. Ja och gör det såklart. Tomrum har en vilja att fyllas. Naturlag.
Förkyld såklart. Alltid förkyld. Bara graden varierar. Inget att gnälla över. Kan bara konstatera. Att det är så.
Lundell bloggar inte ett skit. Han är på Kanarieöarna och vilar upp sig. Efter drömturne. Saknar hans ord gör jag. Den jävlen. Eller den djäveln. Olika eller samma. Njaaa olika. “Djävel” är mer religiöst liksom. Kräver en Gud som motpol. “Jävel” är något annat. Precis som “jävlar”. Ingen gud behöver bli inblandad där. Hur som helst skulle jag inte ha något emot några ord från herren ifråga då och då. Eller en ny bok. Samma. Lika. Liksom.
Men jag vet inte. Man kanske skulle börja “jobba”. Ja eller “sitta hemma”. Innan man började “sitta hemma” kunde man ju inte tro att det kunde vara så drygt. Man blir riktigt trött av det ibland. Fanns det en han, hon, det, gud skulle jag fallit på knä, knäppt händerna och utbrustit “give me a break!”. Men nu gör det inte det. Ingen som bryr sig om ifall man gör på det där sättet i alla fall. Det är inte en rättvis värld och det kommer aldrig att bli en rättvis värld. Jag låtsasflinar, låtsas gillar läget och vandrar på. Det är bäst så. Ja precis som de flesta andra antar jag.