Det finns ingen ringklocka bara en dörrklapp i from av ett lejonhuvud. Jag använder den. Dörren öppnas och där står han då John Lennon och undrar hur man mår. Lite nyvaken sådär, men han verkar glad. Öppnar dörren och släpper in mig. Första tanken är naturligtvis. “Finns han på riktigt?” men det gör han tydligen alltså eftersom han nu står där framför mig. Jag är inte en sån där som blir starstruck så när han vill “sätta på kitteln” och bjuda på en macka så hänger jag med. Han plockar fram lite toastbröd och en vegetarisk pastej och börjar bre mackor. Frukost för honom, förklarar han. Slänger över brödet till mig så att jag också kan bre en macka. Letar upp en burk med pickels och en med inlagd gurka i svalen. Han tar pickels på sin macka och jag slänger på några skivor av den inlagda gurkan. Han gör trekanter av sina på Engelsmäns vis. Själv kör jag fyrkantigt på Svenskars vis. Tekannan kommer fram på bordet. I med lite grönt. På med mössan. En gul grön variant som får mig att tänka på Ljusdals bandylag. Får dra en stund. Han häller upp i våra koppar.
Teet smakar gott. Grönt te. Ganska starkt. Vi börjar prata mat. Jag berättar att jag är vegetarian. Han är det för det mesta själv också säger han men måste ha en riktig stor jäkla biff ibland. Ler lite pillemariskt. Jag avstår helst säger jag. Han berömmer mig för det. Berättar sen hur han vill ha grejerna installerade. Jag frågar lite. “Hur bråttom är det att få allt klart?” Det är mycket nu. “Ingen brådska.” Dom skall till New York imorgon och kommer inte tillbaks hit till England förrän om två, tre månader. Men då vore det ju bra om det var klart. “Inga problem säger jag.” Så jag sväljer ner det sista av min macka och häller i mig teet. Mäter upp det som skall mätas och ger mig iväg. Tillbaks två veckor senare och installerar. Bara en äldre man där som låser upp. Vi träffas aldrig igen men min räkning betalas fem dagar för tidigt.