Jag sitter här och fryser. Ja jag borde väl ha stannat uppe på soffan. Under ett täcke. Som igår kväll. En av de få kvällar jag inte traskade ner till kontoret igen efter nyheterna. Satt där och tittade på tv som så många andra i Sverige. Ovanligt här. Jag har kvar längtan att göra något. Den som är starkare än tröttheten. Den som nästan alltid får mig att gå ner och jobba några timmar igen för dagens andra pass. Under bästa TV sändningstid alltså. Men inte igår alltså.
Det är influensan som tagit mig. Satt sig i lungor. Gjort det svårandat. Rätt åt mig såklart. Jag förtjänar inte annat. Borde ha feber också. Kanske har det. Om inte borde jag ha alltså. Sådana som jag skall klara sånt. Helst utan att klaga. Så jag lämnar väl ämnet. Det är ändå 22 grader här på kontoret. Ingen borde frysa. Alltså. Borde inte. Jag fryser ändå. Sådan är jag. Svag. Dålig. En fryslort med ont i lungorna.
Solen lyser ute. Strax under -2. -3.7 under snön. 975 millibar. Sympatiskt väder. Vinden gör inte mycket väsen av sig. Men har ingen angivelse där. Väderstationen ligger inne, omonterad, fortfarande.
Längtan bort sitter där inom en såklart. Till städer. Stora städer. Eller till varma trakter med vågor, hav, obruten horisont, enklare liv. Inget av det där finns i sikte. Såklart. Noll. Nada. Zip. Längtan är dock inte ett dugg mindre för den delen. Icke.
Fåglarna håller mig sällskap utanför fönstret. Fast kommer jag ut flyr dom såklart. Fåglarna vill ha mat. Dom behöver inte tycka om den som ger dom mat. Man kan bli bedrövad om man tänker för mycket på sånt. Jag låter bli. Mörkar fakta för mig själv. Inbillar mig att jag gör gott.
Pratar med en myndighetsperson här på morgonen. De hänvisar alltid till regler och lagar. Det är dom som gäller. Punkt. Myndighetspersoner är satta att efterleva dem. Punkt igen. Ja och regler och lagar speglar ju samhällets moral. Så står det någonstans. Så om SD skulle få majoritet i Sverige.. Då är det deras värderingar som skall synas i lagar och regler. Det är ungefär som Nazister i makten i Tyskland för inte allt för länge sedan. Myndighetspersonerna följer regler och lagar. Då också såklart. Skickar folkgrupper till gaskammare. Gör man det är man utan ansvar. Som en soldat som lyder order. Själv känner jag ansvar för allt jag gör. Står för det. Är reglerna fel så bryter jag dom. Som en tänkt korsning med rödljus klockan fyra en morgon. Jag väntar inte då om det inte kommer några bilar. Jag har bättre koll på situationen än ett relä har som sitter i ett skåp. Vi måste tänka också. Bevara vår integritet. Annars är vi förlorade.
Äh… Jag fryser vidare. Eventuellt tillsammans med en Alvedon.