Det skyddande regnet av Jojo Moyes
Jojo har blivit något av en favoritfeelgoodförfattare. Så när K hittar en gammal bok i hyllorna av henne så måste man såklart läsa den. Inbunden och allt. Bara det. Vi har oftast bara råd med pocketupplagorna. OK såklart. Det är orden man är ute efter och de är desamma i båda versionerna.
Efter några sidor av den här boken så anar jag att jag läst den. Efter några kapitel vet jag. Men det är länge sedan. Jag minns inte plotten så jag läser klart.
Så?
Att skreva feelgoodlitteratur är att balansera på gränsen till det sötsliskiga. Här är Jojo definitivt inne på den “för söta” delen av den balansgången. Det blir för puttenuttigt, romantiskt och tillrättalagt. Men eftersom jag läser klart boken och dessutom gör detta för andra gången så är det såklart inte dåligt. Men Jojo’s senare böcker klarar den där balansgången SÅ mycket bättre.
Ja så skall du läsa en bok av Jojo så finns det andra som är bättre. Den här går att läsa cm man har något surt och otrevligt tillhands för att motverka det sötsliskiga man får in genom texten i boken. Men en bra bok. Det finns kärlek, Irland, hästar, mer kärlek och lite dramatik. Vad mer kan man begära av en bok?