Jag råkar springa förbi min dator på lördagen när jag är ledig. Ja LEDIG. Ja skönt ledig. På skärmen det projekt jag håller på med. Vacker kod. Tycker jag. kanske ingen annan. Skiter i det. En längtan inom mig suger till. Vill krypa in i det där. Fortsätta. Finnas där. Få det att fungera. Just det här är lösa trådar än så länge. Andras kod som jag skriver om. Den fungerar inte. Ser hemsk ut. Som fulla stinkande slaskhinkar. Jag MÅSTE skriva om. Fast det tar ett gäng dagar jag egentligen inte har. Kan inte acceptera den där skiten även om det hade gått att få den att fungera. Det skall inte fungera. Det skall vara så vackert som möjligt det man åstadkommit också. Yrkesstolthet. Hellre ta en svår långsam väg men en riktig väg än en snabb väg. ALLTID. Utan undantag.
Ute två och en halv grad. Varmt. Minus 1.3 under snön. Jodå. Trycket 988 millibar. Inne 21 grader. Jag fryser såklart. En fryslort på väg mot våren.
Så söndag idag alltså. Jag är på väg in i den där koden. Men en dag ledig plus en fredagskväll fyller min mailbox. Det tar några timmar att svara på allt. Det tråkiga först och det roliga sen. Jag jobbar alltid så. ALLTID. Fast det är inte så tråkigt att svara på mail heller. Faktiskt. Gillar människor men flyr dem. Det kan inte hjälpas. Jag måste göra det jag måste.