Måndag. Jag skall inte klaga. Jag gillar måndagar. Fast oftast är det söndagen jag går på. Alltså är det söndagen som är den där dagen när man har en hel obruten vecka framför sig. På anglosaxiskt vis. Men måndag är ändå måndag. Veckan börjar ändå på riktigt då. Härligt säger jag.
Nu skall jag inte säga att jag inte gillar helgerna och ledigheten. För det gör jag. Vila och familjeumgänge. Men det är två sidor av myntet det här. Yin och Yang. Jämvikten. Man måste alltid söka jämvikten. Tippar det över är man rökt. Japp och jämvikt är individuell. Det är bara att lyssna. “Mår jag bra?”
Apropå Yin och Yang. Det Kinesiska nyåret inleder sitt firande idag. Officiellt. Den största högtiden i Kina. Större än höstens månfestival. Springfestival kallas den också. Man firar en vecka. Det gör man rätt i. Åker hem. Det reses en hel del alltså. Så några dagar för och några dagar efter går åt också. Det blir två veckor när det mesta är stängt i mittens rike precis som det är kring jul här. Jag skulle vilja vara där och uppleva det någon gång. Kanske en dag. Vi är inbjudna till mer än ett ställe.
Plusvädersdag idag också. Inte under snön. Där är det fortfarande en dryg grad minus. Lufttryck 983 millibar. Om allt det där nu skulle intressera någon. Min omgivning tenderar att befolkas av fler och fler icke-vetgiriga. Som redan vet alla svar. Eftersom jag bara vet några få svar blir jag således mer och mer isolerad. Som en ö dit broarna vittrat bort. Det är kanske så att bli gammal.
Dogmer är intressant. Dogmerna och det disruptiva. Det är ju sådär när man läser en bra bok. Den stannar kvar och skapar nytt där i huvudet. Frågor och ibland svar. Världsbilden i den senaste boken jag läste är satt utifrån bibeln. Inte konstigt. Den gällande dogmen. Passar saker inte in så måste de förkastas. Inte konstigt. Men tittar man lättsinnigt på det där så verkar det ju så lätt. “Så dumma man var”. Men så var det inte såklart. De disruptiva skeendena är inte enkla. Ja jag skulle vilja säga att det är just de som idag då föraktfullt kastar ur sig “vad dumma de var” som ofta sitter fast i dagens dogm. Och vad är den? Jo vetenskapen och de vetenskapliga principerna såklart. JAPP jag tror på den vetenskapliga metoden. Precis som en man som jag i början av 1800-talet inte skulle ha förkastat bibeln. MEN jag vet att världen är större än det vi känner och att de nya upptäckterna sällan passar in i den gällande dogmen. Det förlöjligas och förkastas det som blir nästa stora grej. Det disruptiva. Det som kullkastar och skapa nytt. När man står där och känner sig upplyst så måste man ha det där i åtanke. Det är inte fiskarna som följer de andra fiskarna som hittar nytt.
Fantasilöshet. Jag slås av den varje dag. Man måste vara övertydlig idag för att folk skall förstå. Ja också de som kallar sig smarta. Det är konstigt. Nästan alla behöver 1-2-3 för att kunna åstadkomma något som de kan kalla eget. Saknas en av de där elementen blir det zip, noll, inget. Lite handlar det där såklart om tid. Vi blir överösta av information. Skall man ta sig igenom den mängd som bajsas över en måste man sålla. Alltså har man bara någon sekund på sig att skapa intresse. Alltså försvinner allt som kräver lite mer eftertanke ner i avloppet. Alltså händer inte så mycket. Alla springer åt samma håll. Som de där fiskarna. Det blir zip, noll, inget men kallas “jättestort” och hypas som om det verkligen var en nyhet och disruptivt.
Redan som lärare ser man det här. Lämnar man över en längre text så fungerar det inte helt enkelt. Man kan inte läsa längre texter. Inte ens på gymnasiet. Eller orkar inte. Det måste finnas 1-2-3. Snuttifiering. Alltså är det inte redan gjort blir det inte gjort. I slutänden är det bara några få som skapar nytt och den stora massan upprepar bara det som de få skapar och kallar det “nytt”. Maker-rörelsen ser ut på det viset i många avseenden. Men ändå, man måste erkänna, att göra saker är ändå så mycket bättre än att inte göra det. Man är i alla fall aktiv. En del gör alltså dessutom underverk. Det är en pyramid. Basen är de upprepande. Toppen de som skapar det disruptiva. Ja det kan kanske inte vara på något annat sätt om man tänker efter. Man skall inte klaga. Det disruptiva vinner alltid till slut. Hån och skratt stärker nytänket. Tror jag. Hoppas jag.
Nu skall jag köra igång min vecka på allvar. Om den blir disuptiv eller bara återupprepande får väl skådas där borta på lördag någonstans. Ännu har ingen förutsagt framtiden med någon nämnvärd precision.