Klockan är snart elva. Minus en grad ungefär där ute. Det finns inte mycket att klaga på. Inte där. Ingen annanstans. Jag trött. Koncentrerad dag. Koncentrerad vecka. Långa djupa pass. När man kommer upp ur dem märker man att de tar på en. Suger musten ur en ända in i benen och hela vägen in i märgen. Uttömt.
Jag får frågan om jag kan laga en tv-apparat idag. Telefonledes. Ibland ringer man om stereoapparater, datorer och andra maskiner också. Jag svarar alltid ett bestämt nej. Men kanske kan jag få till det men min att-göra-hög som går från golv till tak tillåter inte det där. Andra gör det med glädje såklart. Låt dem göra det då. Jag har fullt upp med att “bara sitta hemma”. Någon skall göra det också.
Tittar på min pensionsprognos idag. Tar jag ut pensionen vid 62 mister jag en tusenlapp i månaden på lång sikt. Minus trehundra efter skatt Känns som ett enkelt val när man ser det så. Konstigt att tänka på pension. Redan. Liksom. Men man behöver såklart inte sluta arbeta för den skull. Eller det kan man ju inte. Man blir fattigpensionär också såklart. Allt annat vore väl konstigt, Vad gör en sådan som mig för samhällsnytta? Ättestupa? Återkommer den? Örnberget. Ett steg för mycket där så… De där 200 miljonerna i dollar är räddningen. När de kommer. Bäst att slänga in en 😉 på det. Folk är så allvarliga.
Ingen semla idag men en påse VIC’s blå. Ja borde ju inte ha varit verken eller men det är som det är. Karaktär. Eller brist på. En av mina starka sidor. Bristen på karaktär alltså. Fast dålig. Kanske blir en svag sida då. Fast bristen är stark. Jag har ingen att diskutera det där med så att det går att komma till en slutsats hur som helst.
Mycket läsare just nu både på Engelska och Svenska bloggen. Många som lyssnar på musiken också. Finns ingen logik i det där såklart. Det är inte mycket det finns det i. När man börjar titta på det. Känns inte märkvärdigt endera idag. Jag skriker “give me a break” då och då här i lokalerna till en gud som jag inte tror på. Ljudet och orden ekar bort innan jag jag ens hunnit reflektera i det patetiska i att åberopa hjälp från en gud som jag inte ens tror på. Eller jo. Universum == gud. Alltet == gud. Men en som lyssnar på en ocool gubbe när han skriker “give me a break”… Sällan! Ler åt tanken. Men skriker nog det ett par gånger imorgon också.
Trött nu då såklart.Måste fylla pellets och sen vandra upp till bok och säng och sömn. En drömmare som lägger sig och drömmer. Fånigt det med. Det är så mycket som känns fånigt just nu. Läge att sätta sig och skriva musik alltså. När det där blå har en i sitt grepp fungerar det bäst. Det omsluter mig alltid. det är därför jag ler.
Förresten går det inte att skriva dubbeltecken på mitt tangentbord. Inte utan besvär i alla fall. Fingrar eller avkodning. Inte fan vet jag. Irriterande hur som helst. Förfallet kanske. Detta förfall fast man nyss var tjugotvå.