Papper, papper, papper. Japp dan börjar så. Företagarnas gissel. Ibland också privatpersoners. Som idag. Men ligger man i, kopierar och fyller i, ja, så får man allt på plats till slut. Alltid. Man får ge sig fan på slikt. Jag gör alltid det tråkigaste först. För att få bort det och kunna njuta av det jag tycker om att göra. Metoden gör att man aldrig når fram till festen och glamouren. Alla metoder har sina nackdelar. Således också min.
Men promenerar det första jag gör. Den där trekvarten. Den jag behöver. Huvudet blir liksom mer fyllt av jävlar anamma efter det där. Det kan jag behöva. Behöver nämligen kunna säga dra åt helvete oftare.
Sisådär 1/3 av hushållen har beställt fiber. Det är tamefan bättre än vad jag trodde. Finns hopp i den siffran. Men fortfarande bara hälften av det som behövs. Det handlar om överlevnad. För en by. Ja jag tror ändå det finns tillräckligt många vettiga här i byn för att det skall gå vägen. Jodå det finns bakåtsträvare också. “Det kommer nog något bättre?” Jo jo. Korkhuvuden. Snålskallar. Efterblivna. Ja och det är med dom som med en påtänd knarkare. De går inte att resonera med. Förnuftsargument biter inte.
Men måste dyka ner i koden nu. Nej det har jag verkligen inget emot. Helgens arbete gick ju bättre än väntat. Men borde bygga lite kort också eftersom det kommit in orders. Krävs om man skall levererar. Men avsätter nog morgondagen åt lödrök och småplock. Ingen olustig känsla heller. Definitivt inte. Där är liksom drömmarnas och visionernas slutpunkt, det är på riktigt. Man kan ta det och hålla det i sin hand. Ja hålla i det som först bara var en tanke. En speciell känsla. En som får ännu mer kraft när andra använder det man gör. Så vi hörs helt enkelt.